Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht slår nästan knut på sig själv när han försöker förklara att återinförd gödselskatt och Europas högsta dieselskatter inte innebär en konkurrensnackdel för Sveriges bönder. När Bucht säger att ”alla EU:s 28 länder säger att de har kris eller problem med det här", så kan man fråga sig om han är Sveriges eller EU:s landsbygdsminister? Man kan nämligen inte vifta bort att det svenska lantbruket drabbas av våra, relativt sett, högre skatter och hårdare krav vad gäller miljö- och djurskydd.
För närvarande står ett antal av Sveriges mjölkbönder vid ruinens brant trots att många verkligen anstränger sig till det yttersta och i många fall helt avstår från egen lön. En del av orsaken är de skatter och den särlagstiftning som gör det svårare att bedriva lantbruk i Sverige jämfört med i grannländerna.
Självklart bör vi i princip värna den svenska djurvälfärden och verkligen anstränga oss för att värna miljön, men om effekten blir att svenska lantbruk läggs ned, vad har vi vunnit då? Vi i Sverigedemokraterna vill ta ett helhetsgrepp på hela lantbrukssektorn med målsättningen att försvara och på sikt höja den nuvarande försörjningsgraden. För att uppnå detta mål måste vi förhindra alla politiska åtgärder som försämrar villkoren för lantbruket.
Ett aktuellt exempel är Vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram utifrån vattenvårdsdirektivet. Dessa förslag skulle påverka upp till 200 000 hektar produktiv åkermark och medföra investeringskostnader på uppemot 20 miljarder kronor allt enligt myndigheternas egna beräkningar. Man måste förstå vilken oro detta orsakar för enskilda lantbrukare och fastighetsägare, som alltså kan drabbas av utgifter på flera miljoner. Därutöver tillkommer krav på omprövning av cirka 2 000 småskaliga vattenkraftverk och åtgärder för närmare 365 000 enskilda avlopp. I båda dessa fall handlar det om miljardbelopp.
Vi i Sverigedemokraterna anser inte att det är rimligt att lantbruket ska riskera att få stå för orimliga investeringskostnader på över 20 miljarder kronor och kanske därtill löpande underhåll och kontroller på 1,2–1,3 miljarder kronor per år.
Om förslagets åtgärdsprogram skulle genomföras fullt ut skulle det få långtgående konsekvenser för svensk livsmedelsproduktion som i dag har en självförsörjningsgrad på drygt 50 procent, som för övrigt är spektakulärt låg inom EU. Överhuvudtaget måste vi se på vårt jordbruk med nya ögon. Vill vi ha ett livskraftigt svenskt lantbruk? I så fall behöver bönderna bättre villkor, inte ytterligare kostsamma pålagor och svårupplösliga knutar.