Igen knäar landstinget i Norrbotten. Pengarna är slut. Sju vårdcentraler måste läggas ned. Plus ytterligare sängar i Kiruna. Mycket dans blir det i fortsättningen inte heller. Orsaken, vad det verkar, är att kostnader för hyrpersonal har skenat. Mest läkare förstås men nu också sjuksköterskor. Framför allt i Sunderbyn som likt ”finsjukhus” i övriga landsting sysselsätter en himla massa läkare men allt färre sjuksköterskor.
Botemedel lanseras också från den politiska oppositionen. Norrbottens sjukvårdsparti med Kenneth Backgård i spetsen väjer inte för skattehöjning; förutsatt att kultur och näringsliv sedan sparar lika mycket som sjukvården. Moderaterna med Mattias Karlsson tycker att femhundra sjukvårdsarbetare bör sparkas, enklast genom att ett helt sjukhus – Kalix? – läggs ned.
Folkpartiet och Jens Sundström lanserar lösningen med ”första läkare” som i kraft av dubbel lön och gratis bostad skall lösa stafettläkarmoraset i glesbygd. Vad andra- och tredjeläkarna kan erbjudas är oklart. Lika oklara är orsakerna till att distriktsläkare har tagit slut lite varstans i länet och att sjuksköterskor har gjort det framför allt i Sunderbyn. Det handlar om hur femton års strukturförändringar, där sjukhusen i Kalix, Kiruna och Piteå gjorts om till Potemkinkulisser, särskilt har drabbat distriktsläkare i glesbygd och sjuksköterskor vid länssjukhuset. I form av orimligt ansvar och arbetsbelastning.
De nu aviserade lösningarna, både från ledning och från opposition, handlar om att slakta lite till men utan plåster eller bandage där det blöder. För väljare, patienter och personal är en sak uppenbar: Blodbadet fortsätter.