Åtta år med Reinfeldt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I valrörelsen har vi saknat en sammanhållen granskning av vilket samhälle högeralliansens politiska förslag leder till. I vår nya bok "Åtta år med Reinfeldt" gör vi en sådan granskning. Resultatet är att skillnaderna är betydligt större än vad som görs gällande.
Vi kan bara konstatera att vi står inför ett viktigt ideologiskt vägval i höst. I sin retorik säger högeralliansen en sak, men i sina politiska förslag föreslår de något annat. De hävdar att de vill slå vakt om den svenska modellen. Men konkret föreslår de en politik som närmast precisionsbombar den svenska modellens tre hörnpelare. Förslagen är tillräckligt kraftiga för att knäcka den. Vi ser framför oss ett helt annorlunda samhälle än i dag.
Den första hörnpelaren är de unika förhållandena på arbetsmarknaden med hög facklig organisationsgrad, omfattande kollektivavtal och höga ersättningar i a-kassan. För den som vill ha ett systemskifte är det nödvändigt att försvaga fackets möjlighet att verka för jämlika förhållanden. Högeralliansens politik syftar till just detta.
Genom att kraftigt försämra a-kassan och fördyra medlemskap i fackföreningar rubbas maktbalansen till kapitalets fördel. Genom att sänka a-kassan uppstår också ett tryck nedåt på lönerna. Genom att försvaga facket minskar deras möjlighet att stå emot nya låglönemarknader och sociala nedskärningar.
Den andra hörnpelaren är våra omfattande generella socialförsäkringssystem. Att så många löntagare som möjligt ska omfattas av inkomsttrygghet om de haft otur att bli sjuka, arbetslösa, arbetsskadade eller förtidspensionerade har varit en ledstjärna för den svenska modellen. Högern vill dock sänka dessa trygghetsförsäkringar till så låga nivåer att många medel- och höginkomsttagare inte längre får något godtagbart skydd. Då tvingas de teckna dyrare privata försäkringar.
En konsekvens av detta är att många nyckelgrupper inom medelklassen då får rationella skäl att verka för lägre skatter för att finansiera sitt inkomstskydd. Med allt mer av privata försäkringar kommer de viktiga omfördelande effekterna att försvagas och de stora förlorarna blir låginkomsttagarna.
Den tredje hörnpelaren är den stora offentliga sektorn som är gemensamt finansierad. Här är alliansens strategi att inte föreslå kraftigt minskade resurser. Stödet för dessa skattefinansierade tjänster är alltför starkt hos breda lager inom befolkningen. Istället vill man genom att öka marknadsstyrningen vänja folket vid marknaden genom mer pengsystem, checkar och kundval. I ökad utsträckning ska driften få skötas av vinstdrivande företag. Segregationen ökar då det främst är mer välbeställda grupper som kommer dra fördel av detta.
Högeralliansens förslag kan var för sig låta blygsamma. Men den som förstår grunderna för olika samhällsmodeller inser snart att politiken är slugt inriktad på att omgestalta det svenska samhället. En konsekvens blir minskad jämlikhet och större klyftor - och ett helt annorlunda samhälle.
Vill du ha ett jämlikt samhälle med små skillnader, eller ett ojämlikt samhälle med stora klyftor? Det är det avgörande ideologiska valet i höst. Skillnaderna är större än vad du tror.