Förslaget till den nya arbetstidslagen ATL som skall införas januari 2007 kommer att innebära förödande konsekvenser i form av nedmontering av sjukvården i glesbygd. I dag finns på många ställen i landets glesbygd en jour/beredskapsverksamhet samt, främst i Jämtland, Västerbotten och Norrbotten, även akutvårdsavdelningar anslutna till vård/hälsocentraler. Denna organisation motiveras av långa avstånd till sjukhus i dessa regioner och ett rättvisekrav där glesbygdsbon i största möjliga mån skall ha en rimlig tillgång till akut vård på samma sätt som människor i mer tätbefolkade områden. De jourlinjer som sköter beredskapen i glesbygd består av maximalt 7-10 läkare, oftast betydligt färre, 3-5 läkare. ATL i sin tänkta utformning innebär bland annat en regel om 11 timmars sammanhängande dygnsvila. Detta innebär att läkaren vid en kort störning på kvällen eller natten tvingas att vara ledig nästkommande dag - man kan således inte ha schemalagd mottagning dagen därpå. Samma gäller vid helgtjänstgöring.
För patienterna innebär det längre väntetid till läkarbesök. Att vikariebesätta denna typ av ledighet är omöjligt på en liten vårdcentral.
Jourpassen på helger blir så korta att det inte går att få dit vikarier vilket på många ställen är nödvändigt för att upprätthålla en jourlinje redan i dag.
Om den egna arbetsplatsens läkare ska dela på jourbördan enligt nya ATL innebär det att man sannolikt får gå jourdygn varannan helg eller ännu oftare. I praktiken kommer man inte att i fortsättningen kunna upprätthålla jour/beredskap eller akutplatser på vårdcentraler med endast 3-5 läkare.
På många ställen i glesbygden har man ur rekryteringssynpunkt infört olika system för sammanhållen ledighet, exempelvis Strömsundsmodellen där man arbetar 2 veckor och är ledig den 3:e veckan. Denna arbetsmodell har visat sig framgångsrik och resulterat i anställning av flera fasta läkare de senaste åren. De vikarier vi nu anställer, som ofta återkommer regelbundet, torde inte vara intresserade att arbeta i en modell där man tvingas till ledighet vissa dagar de veckor man arbetar vid en vårdcentral.
Indikationer finns att flera landsting funderar på att lägga ner jour och beredskapslinjer i glesbygden eller slå samman till större områden. Glesbygdsborna - och gästande turister under högsäsong - får då ännu längre avstånd till kompetent vård. Man kan inte med acceptabel medicinsk säkerhet driva akutvårdsplatser i glesbygd om inte jourhavande läkare finns till hands inom rimlig tid. Akutvårdsplatserna i glesbygd utgör en effektiv och förhållandevis billig vårdform med ett brett spektrum. Akutvårdsplatserna innebär ett högkompetent omhändertagande och vård på nära håll, en service som alltid varit mycket uppskattad av både patienter och anhöriga. Avvecklar man jour/beredskap så läggs akutplatserna ner.
Ett tankeexperiment: Det skulle troligen vara politiskt möjligt att tvinga akut sjuka i till exempel Tärnaby, att åka 20 mil till närmaste jourcentral eller sjukhus på nätter eller helger. Det skulle vara politiskt omöjligt att begära att akut sjuka Stockholmsbor skulle åka till Örebro för att tillgång till sjukvård på nätter och helger då den inte fanns på närmre håll.
Vad är då skillnaderna? Det skulle vara politiskt omöjligt i Stockholmsexemplet på grund av det stora antal personer som berörs och eftersom politiker givetvis är känsliga för opinionen. Däremot, om någon liten glesbygdskommun blir missnöjd så blir det inte så kännbart - alltför få röster i det stora hela missas.
Vården i glesbygd bygger i dag på en väl fungerande primärvård, på sina håll även med slutenvårdsplatser. En hörnsten i verksamheten är jour/beredskap på vilket övriga delar vilar tungt. Insatsen är fundamental för människors rätt till en likvärdig sjukvård, men inte särskilt belastande för de som utför den .
Det är nu mycket angeläget och synnerligen hög tid att landstingen upptar konstruktiva förhandlingar med läkarförbundet och att avstegsavtal från ATL görs utifrån lokala förhållanden. Är landstingen beredda att lösa glesbygdens problem på ett pragmatisk sätt eller står vi som valt att utföra vår medicinska gärning i glesbygd ensamma i denna fråga?
vårdcentralen Arvidsjaur,
vetenskaplig sekreterare