Ännu ett miljösvek?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sverige har betydande urantillgångar, gruvbolaget Mawson resources uppskattar att Sverige har 15 procent av de globala urantillgångarna. En betydande del av våra urantillgångar finns i Norrland och flera företag prospekterar i dag efter uran i norra Sverige.
Uranbrytning är en miljöfarlig verksamhet. Uran är mycket giftigt och delar av avfallet vid brytningen blir radioaktivt, det gör utanbrytning riskablare än annan gruvdrift.
Det finns en hel rad exempel på att uranbrytning har skapat allvarliga miljö- och arbetsmiljöproblem runt om i världen. Om farliga ämnen från avfallet läcker ut kan det spridas i våra vattensystem. Den svenska uranbrytningen i Västergötland på 1950- och 1960-talen orsakade skador som fortfarande finns kvar trots att många miljoner har satsat på att städa upp efter den.
En av biprodukterna i uranframställningen är utarmat uran som används vid vapenproduktion och misstänks skapa stora hälsoproblem när det används, exempelvis i dag i Irak.
Gruvdriften i norra Sverige innebär en möjlighet att utveckla vår landsända. Men gruvdriften ska inte ske på miljöns bekostnad. De bolag som är aktiva måste städa upp efter sig. Avfallet måste lagras på ett säkert sätt. Transporterna bör ske så miljövänligt som möjligt. I en gruvdrift där miljön prioriteras passar inte uranbrytning in.
Miljöriskerna vid uranbrytning är ett av flera argument för att avveckla kärnkraften. Men efter att centern har svängt i kärnkraftsfrågan så är det svårt att inte se den nya hållningen till brytning av uran som att man nu är beredd på att låsa sig ytterligare vid kärnkraften.
Enligt EU:s euroatomfördrag är allt klyvbart material gemensam EU-egendom. Vi kommer alltså inte att själva kunna bestämma över det uran som bryts. EU försöker i dag få allt större makt över energipolitiken. Två EU-länder, Storbritannien och Frankrike, är kärnvapenmakter. Att i det läget börja bryta uran i Sverige verkar ogenomtänkt. Ska vi norra Sverige bli EUs bakgård som tar miljöriskerna för att framställa uran som EU kan bestämma över?
Regeringen kan säga nej till uranbrytning, det gjorde den förra regeringen och det kan även denna regering och Maud Olofsson göra. Vi behöver istället satsningar på rena miljövänliga energislag och energibesparing. Norrland skulle kunna bli en föregångare på det området med bioenergi, etanolproduktion baserad på skogsråvara och vindkraft.
Vi skulle kunna rusta upp järnvägarna i inlandet och bygga norrbotniabanan för att minska vägtransporterna. Men för att göra det krävs en regering som sätter miljön främst, det har vi inte i dag.