Alliansen ger och alliansen tar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu är faktiskt valkampanjen igång ur alla aspekter, i motsats till ditt påstående i din replik den 14 januari angående min kritik mot Krister Hammarbergh. Ytterligare en gång har EL ingenting att komma med i debatten, själv är jag inte överraskad och kan nu förstå varför han sällan fått svar från företrädare för Socialdemokraterna.
Dessutom visar EL sin okontrollerade ovilja mot det etablerade socialdemokratiska partiet som enligt honom består av medlemmar och anhängare som saknar intresse och kunskaper. Skulle medlemmar/anhängare både vara intresserade och kunnig skulle Socialdemokraterna vara ett litet parti. EL vill alltså på detta sätt hitta en förklaring och ursäkt till varför det parti han representerar inte är större än vad det är.
Erik Lundström faller i paradoxala motsägelsen och utrycker sig som om Folkpartiet var en stor intellektuell rörelse som har stort inflytande i det som sker i Sverige, men lite senare i sitt hårda angrepp på (S) tar han upp "alliansen" för att inte verkar löjlig. Annars tror man att kycklingen lär hönan värpa.
Kommer du Erik Lundström ihåg, när Socialdemokraterna har haft makten och arbetslöshetssiffrorna har presenterats, hur oppositionen då, nuvarande regeringen alltså, alltid påpekade att de som till exempel befann sig i arbetsmarknadsutbildning, skulle räknas in i arbetslöshetsstatistiken. Alliansregeringen har ju plockat bort AMU, och istället finns de personer som den riktade sig mot, i vux-utbildningar, på folkhögskolor, inom högskoleväsendet med flera. Men plötsligt ska vi inte räkna dessa som arbetslösa, för nu är det borgarna som styr. Jag kan hålla med om att sprängkraften är större med 30 procent arbetslöshet, speciellt för en regering som har lovat att utrota utanförskapet!