Inlägget från Erik Lundströms sida andas i mångt och mycket en bitterhet över att inte ha fått väljarnas förtroende att vara med och styra Norrbotten på regional nivå. Det präglar också hans syn på en kommande regionbildning.
I den bästa av världar kunde man önska att frågan om en regionbildning vore en fråga som i grunden engagerade medborgarna. Så är tyvärr inte fallet. Det är därför jag uppmanar ledande socialdemokratiska politiker att ta på sig ledartröjan i denna fråga och gå ut i en folkbildningskampanj för att förklara fördelarna med en storregion kontra en mindre regionbildning. Kunskaper föder nämligen insikt.
Man kan inte alltid bara sätta sig ner och acceptera instinktivt motstånd mot förändringar. Allra helst skulle jag vilja se att Arjeplog klarade sig utan Norrbotten och Sverige men det är ju en utopi. Men nog känner jag mig mer hemma där än i Norrbotten. Samtidigt har jag under min tid som kommunalråd upptäckt att jag kan kunde ha mer nytta av det fyralänssamarbete vi bedrev inom Akademi Norr än jag hade av länssamarbetet. Allt beror på vad man lägger in i samarbetet.
Folkpartiet i Norrbotten står tämligen ensamma i sin syn på regionbildningen, även inom sitt eget parti. Lundström har rätt i att Västerbotten bara vill bilda en region om alla de fyra nordligaste länen går ihop. Där håller jag med västerbottningarna. Men du Erik Lundström står ju för något annat, eller hur? Att Norrbotten isolerar sig för sig själva? Är det inte så?
Jag är fortfarande övertygad om att Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland alla har mer att vinna på en storregion än på mindre regionbildningar. Vi får inte låta våra instinktiva rädslor bli till skygglappar som hindrar oss.