Är Afrika kontinenten som förebådar den totala globala kollapsen eller är det kontinenten på vilken de tre senaste decenniernas kinesiska tillväxtunder kommer att kopieras. Ja, så diametralt kan åsikterna i dag gå isär när det gäller Afrika, men i båda fallen skulle man alltså kunna säga att Afrika är framtidens kontinent. Och häromåret kom i svensk översättning en bok med just den titeln, ”Afrika. Framtidens kontinent”, och det utan att utesluta något av de här två perspektiven.
Den är skriven av Richard Dowden som sedan början av 1980-talet bevakat Afrika för stora brittiska tidningar som ”The Times” och ”The Independent”. Det är alltså en durkdriven journalist som hållit i pennan och det märks. Och när boken kom ut i England 2008 väckte den stor uppmärksamhet och 2010 när den kom på svenska var författaren på bokmässan i Göteborg och presenterade den.
I ett drygt tiotal kapitel gör Dowden nedslag i lika många afrikanska stater och ofta talar redan kapitelrubrikerna sitt tydliga dystopiska språk: ”Hur allt gick snett”, ”Framåt mot det förflutna”, ”Sönderfall”, ”I kung Leopolds fotspår”. Den sistnämnda kapitelrubriken syftar tillbaka på den belgiske kungen Leopold II:s personliga skräckvälde i Kongo kring förra sekelskiftet. Förevigat i den polsk-brittiske författaren Joseph Conrads roman ”Mörkrets hjärta” (1899/1902). Som Sven Lindqvist i sin tur och inför det senaste sekelskiftet tog till utgångspunkt för sin dystopi ”Utrota varenda djävel” (1992).
Så Kongo kommer vi nog inte förbi. Och det inte bara för det som varit. Utan också med tanke på framtiden. För det är säkert som Dowden skriver att Afrika inte kan lyckas om Kongo misslyckas. Landet är så stort där det ligger mitt i Afrika och gränsar till inte mindre än tio andra afrikanska stater. Därför är det också tacknämligt att bokförlaget Natur & Kultur låtit översätta en ny bok av den flamländske författaren David Van Reybrouck om just Kongo. ”Kongo – en historia” är den svenska titeln.
I sin nederländska originalversion har den blivit en helt osannolik försäljningssuccé. Sedan den kom 2010 har den sålt i över en halv miljon exemplar i det språkområdet. På svenska kom den i höstas, och då var också författaren i Sverige och presenterade den.
Reybrouck har inte Dowdens journalistiska bakgrund. Till professionen är han kulturhistoriker och arkeolog men han är också verksam som skönlitterär författare. Och det förvånar därför inte att Dowden har sitt sätt att berätta och Reybrouck sitt och att den ena boken har sin karaktär och den andra sin. Men de är också lika. Det är det dystopiska perspektivet som dominerar i båda. En annan ton, mer optimistisk, blir det först på ”sluttampen” och det också i dem båda. Sista kapitlet i Dowdens bok har rubriken ”Telefoner, asiater och högutbildade” medan det hos Reybrouck har rubriken ”www.com”.
Här kommer båda författarna också in på Kinas växande närvaro i Afrika och i det sammanhanget hänvisar Reybrouck i sin kommentar till sina källor till två böcker som i dag båda finns på engelska. Chris Aldens ”China in Africa” för en analytisk infallsvinkel och Serge Michels och Michel Beurets ”China Safari” för en mer levande journalistisk rapport. Några motsvarande böcker på svenska känner jag inte till.