Sossarna i EU stödjer särintressen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
EU sluter regelbundet fiskeavtal med fattiga utvecklingsländer. Dessa avtal ger europeiska länder med stora fiskeflottor, främst Spanien och Portugal, tillgång till fiskevatten runt bland annat Afrikas och Sydamerikas kuster. De fattiga länder som sluter avtalen är ofta helt beroende av dessa inkomster. Avtalen dikteras i hög grad efter EU-ländernas önskemål. Parterna som sluter avtalen är självfallet inte jämbördiga. EU utnyttjar sitt maktövertag, för att garantera sina kortsiktiga ekonomiska intressen - samtidigt dras de fattiga länderna in i ett negativt beroende som leder till allt större fattigdom.
Avtalen är kostsamma, leder till utfiskning av världshaven och innebär skador på känsliga marina miljöer. Det finns åtskilliga belägg för detta.
I rapporten "EU:s fiskeriavtal med utvecklingsländer- från resurstillträde till partnerskap?" (2005:2) utgiven av det svenska fiskeriverket, i samarbete med biståndsorganet Sida, konstateras att inget av EU:s tredjelandsavtal genomförs på ett sätt som uppfyller den uppförandekod som FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) har fastställt. Avtalen gynnar främst privata intressen inom EU och det skapar ojämn konkurrens som missgynnar tredje lands flottor. Detta motverkar implementeringen av FN:s sjunde millenniemål (hållbar utveckling).
Låt mig exemplifiera vad ett av avtalen innebär. Den 16/5 behandlade EU-parlamentet fiskeavtalet med São Tome och Príncipe. Ett av de utskott som lämnade ett yttrande i frågan konstaterade att EU-avtalet kan få ödesdigra konsekvenser för vissa utfiskade hajarter och havssköldpaddor. Utskottet avslutar: "sammanfattningsvis går det knappast att hävda att avtalet med São Tome och Príncipe löper friktionsfritt och utan problem".
Lokalbefolkningens vittnesmål talar samma språk. Ett flertal artiklar i svensk press har klargjort detta. Avtalen ligger inte i de lokala fiskebefolkningarnas intressen, utan utgör endast en kortsiktig inkomstkälla för deras respektive regeringar samt medför en förmånlig lösning för några få EU-fiskeflottor.
Bland de svenska partierna i EU-parlamentet, är det numera endast socialdemokraterna som konsekvent stödjer de aktuella avtalen och som därmed nonchalerar kritiken. Jag skulle välkomna om socialdemokraterna beslutade sig för att ompröva detta ställningstagande. I annat fall är partiet inkonsekvent som förordar att svenska skattemedel skall gå till såväl EU-bistånd som till skadliga fiskeavtal med utvecklingsländer.