Krismedvetandet måste förankras hos folket
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Riksdagen har antagit den socialdemokratiska regeringens krisberedskapsproposition "Samverkan vid kris - för ett säkrare samhälle" (prop. 2005/06:133). Där konstateras bland annat: "Den enskilde har ett ansvar att hålla sig informerad om risker och hot och att vidta de skyddsåtgärder som är befogade och möjliga. En förbättrad förmåga hos den enskilde att hantera kriser underlättar för samhällets operativa insatser, också i kriser".
Det ligger mycket i detta konstaterande. För beroende på hur väl förberedda vi människor är, kan en olycka eller kris utvecklas till en katastrof eller begränsas till en hanterbar störning i samhället. Med ett säkerhetsmedvetande kanske händelser inte behöver inträffa. Därför måste varje människa förstå och respektera de hot och risker som finns i den egna vardagen. Det är nämligen där många av riskerna och sårbarheterna finns. Det som krävs är att vi skaffar oss relevant information och kunskap om hur vi konkret och praktiskt förebygger och hanterar utsatta lägen. Varje hushåll bör skaffa sig ett förhållningssätt till "sina" risker och sårbarheter. Enskilda människor har inte bara ett ansvar för sin säkerhet. Vi behöver stöd för att så lätt som möjligt kunna tillgodogöra oss den kunskap som behövs, ett stöd som ökar vår medvetenhet och som engagerar oss, utan "pekpinnar". Samhällets behov av den enskildes egna bidrag till säkerheten och tryggheten måste bli tydligt på var och ens personliga nivå. För det är bara med en djup folkförankring och en bred vilja att bidra till sin egen och andras trygghet som det fungerar.
Vi måste veta hur vi bör agera vid en sårskada, ett möjligt hjärtstopp, en brand eller ett gasutsläpp, om el, vatten och värme inte fungerar som det brukar. Vi måste känna till hur samhällets krishantering fungerar som exempelvis vad som gäller vid varning, hur vi larmar. Vi behöver inte bli experter på detta, men i måste vara medvetna om hur vi - du och jag - bidrar till säkerheten i samhället. En bra utgångspunkt är för detta att klara ut vad olyckor extraordinära händelser innebär ur ett mänskligt perspektiv och vad som det offentliga samhället förväntar sig att vi klarar själva.