Regeringens ansvar om Laval-villkoren godkänns
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kontrovers talar inte bra för unionen och ger oss en bild av missad strukturell samverkan bland jurister, advokater, specialister i de olika områdena eftersom det finns en del antagonism mellan det ena och det andra och värre blir det när praktiken tar plats.
Mellan Sverige samt en del av EU: s länder och Bryssel, finns en del att rätta till speciellt när
EU-domstolens dom inte kan dölja, att det tvärtom att finns ett A- och B-lag inom Unionen som kommer och redan kräver framför olika verkligheter, olika nationella lösningar.
Vaxholm-problematiken handlar kort sagt om att ett avtal som lettiska Laval antog under vissa villkor man har i Sverige, dvs. de lettiska arbetarna skulle tjäna den så kallade svenska minimilönen oberoende deras kunskaper och kompetens som är de avgörande faktorerna för lönesättning.
Svensk facket gick inte med på det och utsatt de lettiska arbetarna för blockad.
Laval agerade emot och anmälde Byggnads till EU-domstolen
Processen satts i gång och EU-domstolen gav rätt till Laval, dvs. minimilön bl.a. gälla.
Naturligtvis ska minimilön gälla för en nybörjare oavsett nationalitet, men inte om man tar hit ett team som har en del experter och jobbar under tidspressade situationer pga tidsschema.
Facket kan hur lätt som helst observera vem som är nybörjare eller inte.
Samtidigt kan man också se hur säkerhetsfrågorna under byggnationen har lösts, då detta även måste kunna kontrolleras.
Ett internationellt samarbete mellan fackföreningsrörelsen är ett måste inom EU- länderna inte bara för att få fram informationen som kan behövas, men framför allt av solidariska och moraliska skäl i unionens utveckling.
Blockad som det blev tycker EU-domstolen att det inte får göras
Det kan jag ha förståelse för eftersom det kan bli en belastning med sociopsykisk och fysisk karaktär för dem som utsätts för det när de kommer hit i tron att deras avtal är godkända enligt svensk lag eftersom lönen som de får är mycket högre jämfört med det som de får i Lettland. Det samma angående förmåner som arbetare har rätt i Sverige men som våra lettiska kollegor inte vet att de ska ha rätt till.
Anledningen till att de inte följer arbetslagar som gäller alla arbetare i Sverige, bl.a. angående övertid, obekväm tid och dessa kostnader som arbetsgivare inte ställer upp och slippa betala enligt svenska regler.
Allt som till slut leder till slutsatsen att detta är illojal konkurrens på hög nivå.
Sverige har redan en reglerad fungerande intern marknad som innebär att EU-domen inte är värd så mycket beroende vad regeringen, facket och arbetsgivar-representanter kommer överens om.
Det innebar, om det ska ske en förändring, måste Reinfeldt-regeringen bestämma nya lagar och i detta fall bli de skyldiga för att svenska modellen försämras.
Eller fightas för att vi behåller våran modell.
Till dess är de nationella lagar/regler som gäller. Dvs. svensk fackförening ska anmäla till svenska arbetsdomstolen vilket utländskt företag som kommer hit och inte följer våra regler.
Det var det som svensk fackföreningen rörelse skulle ha börjat med istället för blockad mot lettiska Laval, då hade vi idag ett annat scenario
Men i alla fall I "EU-upplysningen" står:
"Begränsningar i vad är tillåtet för företag.
Fri konkurrens är en grundläggande princip i EU: s inre marknad. För att kontrollera konkurrensen har EU regler som sätter gränser för vad företag kan göra. Avtal mellan företag som snedvrider konkurrensen är förbjudna, likasom missbruk av dominerande marknadsställning. Pris samarbeten och underprissättning är andra exempel på ageranden som kan vara förbjudna."
Detta står svart på vitt i EU: s regelverk.
Det är klarspråk om EU: s anda men mot EU: s dom angående Vaxholm/Laval,