Det är bra att fp-politikern Erik Lundström i alla fall säger sig vilja ta ansvar. Men efter debattsvaret 22 februari kvarstår fortfarande vår fråga: hur? Inte är det särskilt konstruktivt eller framåtsyftande att aldrig ge uttryck för någon egen vilja utan bara rikta kritik mot så kallade meningsmotståndare det vill säga oss - socialdemokratiska politiker. För någon egen ide om de utmaningar vi står inför presenterar inte Erik Lundström. Inte med en enda mening.
Erik Lundström påstår mitt i anstormningen av ifrågasättande och ironiska osakligheter att vi ljuger då vi hävdar att förslaget om fyralänsregion i Norrland har stort stöd.
Nej, vi ljuger inte. Däremot kan vi tycka att Erik Lundström hanterar sanningen och fakta lite vårdslöst när han påstår att "hela regionbildningsideen håller på att krackelera". För de borgerliga politikerna i Norrbotten kanske. Men i övrigt kan vi upplysa om att 80 procent av de politiker och politiska nivåer som hörts i frågan - oavsett parti och i hela landet! - är för. Överallt, utom i Norrbotten, har de flesta - även Erik Lundströms partikamrater i folkpartiet! - insett att politik och just folklig förankring är de bästa verktygen för att utveckla och stärka samhälle och tillväxt inför framtiden. Och det är just vad regionbildningen i våra ögon handlar om: regionala politiska styrmedel, demokrati med folklig förankrig och delaktighet i de strategiska utmaningarna.
Så till sist än en gång: att ständigt kritisera andra är inte att företräda väljarna - eller de som är i behov av vård. Det kan heller inte kallas att ta politiskt ansvar. För det krävs det åtminstone en gnutta av självkritik och en väldig massa vilja att komma med konstruktiva lösningar både på människors näraliggande behov och länets framtidsutmaningar.