Den här frågan har socialdemokraterna i den gamla regeringen med kommunminister Sven-Erik Österberg, tillika vice finansminister, haft uppe till debatt sedan långt tillbaka i tiden. Nu börjar det emellertid hända saker. Det kom som en blixt från en klar himmel när jag på omvägar fick höra att Sveriges samhällskonstitution helt ska förändras.
Jag trodde bara att det var en skröna. Jag blev på ren svenska förbannad när jag tog del av förslaget, som innebär att man skrotar nuvarande indelning av Sverige i 21 län, som har varit gällande från 1832. Varför ombilda ett samhällsbygge som generationer varit med och byggt upp och som skapat det välstånd vi har i dag. Sveriges län ska ersättas med 6-8 storregioner. Jag sökte trots mitt knapphändiga underlag bilda mig en uppfattning om vem som ligger bakom förslaget. Ett stort hemlighetsmakeri omöjliggjorde insyn, men på internet lyckades jag.
Jag konstaterade att det var socialdemokraterna som presenterat de samhällsförändringar som den parlamentariskt utsedda ansvarskommiten ligger bakom. Ansvarskommitten har 12 ledamöter med landshövding Mats Svegfors, Västmanland, som ordförande.
Socialdemokraterna med Sven-Erik Österberg ville göra helt om. Anledningen var att man som statsbärande parti skulle hållas ansvarig. Man måste inte vara statsvetare för att förstå vilka ekonomiska konsekvenser det kommer att medföra, att samtidigt med nuvarande statsskick genomföra omläggningen. Jag har försökt få svar på frågan, men här gäller absolut sekretess.
Frågor om regionparlament är trots den sökhjälp jag har på internet inte offentlig handling. Jag tog bestämt avstånd när förslaget att bilda regionparlament väcktes. Jag törs lova att jag "jobbat" med den här frågan intensivt allt sen jag i NK den 21 juni såg rubriken "Regional dröm i norr". Undertecknad av bland andra landstingsrådet Kent Ögren, s, Luleå. Då fattade jag att det här är den allt överskuggande frågan för sossarna i Norrland. Kompensation i form av utplacering av diverse samhällsfunktioner skulle utgöra "betet". Piteå skulle få kulturnämnd och Boden gymnasienämnd. Vad säger Piteborna och Bodensarna om detta generösa erbjudande? Peter Roslund sitter nöjd.
Jag har trots att jag slutat som politiker ändå kunnat bilda mig en uppfattning om vad den gängse Pitebon har för uppfattning. Det förvånar mig inte att budskapet med undantag för några få har mottagits med skepsis. Informationen har varit bristfällig för att inte säga obefintlig.
Region stornorrland utgör halva Sveriges yta. Var ska centralorten ligga? Förslagen var många. Sundsvall var ett, Gävle ett annat. Tänk att statsminister Fredrik Reinfeldt var den ende som vågade sätta ned foten och sa dom tänkvärda orden "Låt oss vänta till nästa val innan vi tar ställning."
Frågan om huvudman för hälsa- och sjukvården måste också lösas. När jag tittar i backspegeln blir jag om möjligt ännu mer upprörd. Socialdemokraterna har offentligt gått ut och sagt att något måste göras åt dagens organisation. Man har i 15 års tid sökt ett i tiden passande samhällsprogram. Det är uppenbart att informationen kring denna, utan tvivel viktigaste samhällsförändring i modern tid endast är en fråga för ansvarskommitten.
Vad som verkligen förbryllar mig är det sammelsurium av rykten som allmänheten bara ryckt på axlarna åt. Detta har väl bidragit till att de personer som sökt bilda sig en uppfattning i frågan blandat ihop sak och person. Saken blev definitivt inte bättre när frågan om storregioner i första hand blev en politisk fråga. Den parlamentariskt tillsatta ansvarighetskommitten med två ledamöter från Norrbotten, Ulla Ölvebro, s, och Stefan Tornberg, c, verkade vara mer intresserade av att vara aktörer på den inre marknaden, regionsparlamenten. En del andra politiker, exempelvis Kent Ögren verkade också vara med på samma planhalva.
Lotta Gröning (Aftonbladet) säger "God natt Storregioner. Hoppas att ni får vila i frid". Peter Roslund ifrågasätter som vanligt inte förslaget. Han säger bland annat. "Norrland vinner på att storregioner införs". Han verkar så helt fokuserad på storleken att han inte tänker på hur viktig den lokala utvecklingen i byar och samhällen är. Han har en övertro på stora lösningar. Han lyssnar inte på tunga kollegors uppfattning. Jag tänker bland annat på Jan Nygren, som tidigare var ytterst nära att bli vald till statsminister. Han är ytterst kritisk till förslaget. Förre grundlagsutredaren, landshövding Lars Engqvist socialdemokrat och före detta statsministerkandidat, kallar storregioner för en rasande färd mot ett författningspolitiskt haveri.