Motarbeta inte den positiva utvecklingen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För drygt ett år sedan bytte svenska folket regering. Den regeringen genomför nu vad den lovade innan valet. Det viktigaste löftet var att bryta utanförskapet och återinföra arbetslinjen i Sverige. I dag kan vi se att 400 personer går ut i ett nytt arbete varje dag. Det är viktigt, för fler människor i arbete är en grundförutsättning för att säkra den svenska välfärden långsiktigt.
Torsten W Persson generaliserar och förenklar på sedvanligt socialdemokratiskt vis för att skrämma allmänheten. Innan alliansen fick möjlighet att genomföra vår vision hade socialdemokraterna 12 år av sammanhängande regeringsinnehav. Var fanns visionen då? Vad blev resultatet? Jo, det innebar bland annat att inkomstklyftorna nådde sin högsta nivå i modern tid och att över 1,5 miljon människor stod utanför arbetsmarknaden. Resultatet av detta utanförskap blev att samhällets resurser tvingades användas till att försörja alla de som inte gavs möjlighet att arbeta. Detta gjorde att resurserna urholkades i viktiga verksamheter som vård, skola, omsorg och brottsbekämpning.
Det har nu gått 15 månader sedan den borgerliga regeringen tillträdde vid makten och det är oerhört glädjande att se att sysselsättningen nu når rekordnivåer. Nu faller arbetslösheten kraftigt, inte minst i Norrbotten. Många som tidigare var beroende av olika former av bidrag har nu blivit självförsörjande. Att försörja sig själv är att ha makt över sitt eget liv och fler i arbete är en förutsättning för att vi ska behålla vår välfärd. Efter det första året i regeringsställning har vi all anledning att känna oss stolta, men vi är inte nöjda. För trots att vi har lyckats få rekordmånga människor i arbete krävs fler reformer för att trygga välfärden. Vår sjukförsäkringsreform ska leda till att människor får den rehabilitering och vård som behövs för att kunna komma tillbaka ut i arbetslivet. Samtidigt kommer en del av dem som varit sjuka en längre tid att slippa en sänkt ersättning till 64 procent av inkomsten eftersom de inte tvingas gå till förtidspension, de kommer istället att få 75 procent ersättning och en vård som ger de nödvändig rehabilitering.
Mona Sahlin pratar enbart om att återställa allt tillbaka till Göran Perssons tid och har inga andra alternativ än att bidragen åter ska öka. Det skulle betyda en återgång till en passiv arbetsmarknadspolitik och därmed ett ökat utanförskap - med den politiken hamnar också den svenska välfärdspolitiken i fara.
Det har endast gått en del av mandatperioden och de stora ändringarna är nu genomförda. Vi kommer att kunna visa att vi gjorde rätt när vi möter väljarna 2010.