Fjärrvärme à la 70-talet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fjärrvärmedebatten i Luleå där Luleås fjärrvärmebolag LEAB vill tvinga enskilda att bygga hus som har tillräckligt dålig energiprestanda (lite isolering och ingen energiåtervinning är bäst så tjänar energibolaget mest!) för att de ska få ansluta sig till fjärrvärmenätet ger mig en kraftig dejavú från min uppväxt på 70-talet.
Tro det eller ej men fjärrvärmebolagets stränga monopolröst lät lika tuff och teknikfientlig 1976 då mina föräldrar skulle bygga hus på Hammaren i Sunderbyn. Precis som nu var det "nya tuffa energikrav" och ny teknik för energiåtervinning som skulle innebära fjärrvärmebolagets snara undergång. Sätter man dagens debatt i ett större och längre perspektiv ser man hur tydligt det är att fjärrvärmebolagen bara använt miljöargumentet för att maximera sin egen vinst och låsa in kunderna i en allt för hög energiförbrukning. Hur många hus från 70- och 80-talet som i dag värms upp med direktverkande elvärme på grund av LEAB:s stelbenthet och bristande affärsmässighet vet jag inte men i mina föräldrars hus blev detta den lösning man fick tillgå om man ville installera modern miljöteknik i övrigt i huset.
Fjärrvärmen i Luleå har en särställning och unik potential sett i ett Sverigeperspektiv. Med billig spillvärme som bas har de kunnat erbjuda Luleåborna en låg total energikostnad trots att kunderna tvingats avstå tekniska lösningar som kunnat reducera deras kostnader ytterligare. Detta är inte fallet om man ser till Sverige som helhet. På många ställen runt om i vårt land har jag sett exempel på fjärrvärmebolag som sysslat med rent bondfångeri genom att visa upp en kostnad per kWh som i och för sig varit något lägre än gällande elpris men utan att informera om hur mycket mer energi det går om man inte får installera en värmepump som återvinner energin i frånluftsventilationen. Totalkostnaden för uppvärmningen av en villa med fjärrvärme utan återvinning är i dag på många ställen betydligt högre för husägaren än om man hade installerat en modern värmepumps-
anläggning.
Fjärrvärmebolagen har inte lyckats att utveckla sin konkurrenskraft i takt med teknikutvecklingen. Hade Telia levt kvar med de affärsmodeller de hade på Televerkstiden hade bolaget inte levt kvar i dag. Det är dags för LEAB och fjärrvärmebranschen att släppa taget om 70-talet, anpassa affärsmodellerna till dagens energiteknik och identifiera de konkurrensfördelar som kan göra att kunderna frivilligt, och inte via tvång, ansluter sig till fjärrvärmenätet.
Värmepumpar i alla dess former, drivna av ny koldioxidfri och förnyelsebar kärnkraft, tillhör framtidens uppvärmningssätt av villor precis som spillvärme och bioenergi i fjärr- och närvärmenät. Att som LEAB rikta udden mot lagstiftarna och kunderna istället för att rannsaka sig själv och sin bransch är ett typiskt socialistiskt monopolbeteende. Var finns nytänkandet? Hur har ni det själva med er verksamhets- och affärsutveckling? Vad kan ni själva göra för miljön och er konkurrenskraft när det gäller att minska ledningsförluster och drivenergi till era pumpanläggningar? Fastpris abonnemang är en stark trend i dag inte bara inom telebranschen. Om nu spillvärmen är er största konkurrensfördel och den låga energiförbrukningen per hus ert största problem kan man ju undra om inte ett fastpris för fjärrvärmen per månad skulle kunna vara en lösning för att öka er konkurrenskraft? Att man dessutom, en gång för alla, skulle få slut på diskussionerna om hur länge tonårsdöttrarna duschar, hur många gånger badkaret eller barnens bubbelpool ska fyllas eller om inomhustemperaturen får energikostnaderna att skjuta i höjden skulle nog uppskattas av en och annan Luleåbo.
De nya skärpta energikraven i Boverkets byggregler är, precis som en kärnkraftsutbyggnad i Sverige, helt nödvändiga ur ett energi och klimatperspektiv. Den enda plumpen består i att Sverige, trots stora skillnader i utomhusklimat, endast blev indelat i två zoner när det gäller krav på energiprestanda på nya hus. Detta är ett större problem för nybyggnationer av småhus i norr än att några direktörer på Sveriges fjärrvärmebolag har svårt att anpassa sig till en ny verklighet.