Början till slutet för Israel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Förra helgen kom det anmärkningsvärda hotet från Israels biträdande försvarsminister Matan Vilnai. Det sändes i israelisk armeradio och rapporterades av TT-Reuters (se bland annat PT lördag 1 mars). I uttalandet om en Förintelse över Gazas palestinier använde han det hebreiska ordet "Shoa" som används i Israel särskilt för att beskriva den Holocaust eller Förintelse som skedde under nazisternas folkmord på judar under andra världskriget.
Den israeliska armen började agera i enlighet med hotet direkt efter uttalandet. Det smutsiga krig som Israel för mot Gazaremsans befolkning, utan hänsyn till civila - barn, kvinnor, gamla - är inget annat än förverkligandet av en gemensam plan med Europa och USA. Israel skulle inte kunna deklarera ett sådant hot om folkmord och dessutom använda ordet Förintelse om det, ifall man inte är säker på stöd från USA och Europa, främst EU-länderna.
Planen går ut på att slå mot palestinierna så att de aldrig får möjlighet att bygga en självständig stat. Utöver att stjäla palestinsk mark, bygga bosättningar på den och bygga muren, samt omringa hela Gaza-remsan, inleds nu en tilltagande etnisk utrensning: En Shoa, en Förintelse.
Varför håller det så kallade internationella samfundet tyst? Omvärldens tystnad är så talande att den enbart väcker misstänksamhet. Varken i uttalandet om Förintelse eller i utförandet av den, finns någon skillnad mellan det som Israel gör nu och det som nazisterna gjorde mot judarna. Ett brott som Israel för övrigt än i dag utnyttjar mot hela världen får att få ekonomiskt och politiskt stöd.
Den europeiska tystnaden förvånar mig mest. Ingen reaktion alls har kommit. Hela världen, inte minst Europa och Sverige, reagerade snabbt och fördömande när Irans president Mahmoud Ahmadinejad uttalade sig om staten Israel på ett sätt som samfällt uppfattades som kränkande. Så skedde trots att hans tal kan förstås på olika sätt. Men när ett land i världen hotar med en ny Förintelse är det tyst.
Europa, och särskilt EU-länderna, visar därmed tydligt med vilken dubbelmoral den palestinska frågan behandlas. Denna hållning som delas av USA, leder inte - som kanske väntat - till att försvaga det palestinska folket. Den leder istället till att stärka Hamas postition och är grunden för att Hamas segrade i det demokratiskt genomförda palestinska valet.
Europa och USA har drivit Hamas till seger i parlamentsvalet, enligt en ide som går ut på att valsegern inte får leda till möjligheten att bygga en fungerande regering. Inte heller till att få kontroll över det palestinska politiska programmet. När Hamas lyckades vinna valet kunde Europa och USA vägra godkänna en palestinsk regering eftersom den styrs av en "terrororganisation".
Meningen är att motsättningarna ska leda till inbördeskrig mellan palestinierna. På det sättet vinner Israel öppet stöd för att fortsätta sitt expansionsprogram på palestiniernas bekostnad. Det görs genom att "slå tillbaka" mot Hamas och de palestinska styrkor som symboliseras av president Mahmoud Abbas. Genom att driva så kallade förhandlingar som aldrig kommer att ge något resultat, vill Israel, USA och Europa visa det palestinska folket att presidenten antingen är en förrädare, eller en svag person som enbart utför USA:s planering.
Efter fredskonferensen i Anapolis, USA, i november förra året, har ingenting gjorts som kan föra den palestinska frågan framåt. Tvärtom, Israels aggression har inte stoppats eller ens avtagit, och den israeliska expansionen på Västbanken fortsätter med oförminskad styrka och hastighet.
Jag har alltid varnat för att Israels och USA:s politik i området leder till att fanatikerna på båda sidor stärks. En sådan politik kan aldrig leda till en rättvis och fredlig lösning mellan israeler och palestinier. Efter hotet om en ny Förintelse, den israeliska armens krig mot folket i Gaza, och de israeliska politikernas panikartade agerande i övrigt, ser jag början till slutet för Israel.