Både handelsavtalet TTIP, Transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar, liksom tvistelösningsmekanismen ISDS, Investor-state dispute settlement, bör belysas. Bra är att standard i utformning och beräkningar på produkter blir lika liksom att företag och stater ska lösa tvister i en internationell domstol istället för i skiljedomsinstitut. Företagen är alltid den agerande partnern.
Med anledning av: Ledarskribenten Olov Abrahamssons glädjehyllningar till frihandeln och speciellt TTIP-avtalet i ledaren "Frihandel utvecklar Sverige".
Problem är att multinationella företag ibland har bättre information och kunskap än enstaka stater om såväl avtalsskrivning som den globala ekonomiska framtiden.
ISDS har ökat markant senaste åren. 2012 sattes ett nytt rekord i antal fall initierade under ett och samma år, 58 stycken. Insynen är mycket begränsad. UNCTAD, United Nations Conference on Trade and Development - FN:s konferens om handel och utveckling, beräknar att antalet fall är betydligt större och ökande, I regel vinner staten 42 procent av fallen, investeraren 31 procent och resten blir förlikning.
Australien stämdes av Phillip Morris för att landet infört så kallad ”plain packaging” (enbart varningar samt neutral text) på sina cigarettpaket. Företagen får inte ha sin logga på paketen. Endast bolagets namn får stå i en standardiserad neutral texttyp och färg. Nu vann Australien men man beräknar att kostnaden för detta uppgick till 20 miljoner dollar.
Lone Pine Resources Inc är registrerat i USA. LPRI äger LPR Canada Ltd. LPRC är ett olje- och gasproduktionsbolag i fyra kanadensiska delstater. I korthet kräver bolaget 118.900.000 US $ för att man inte får utvinna gas ur oljeskiffer från botten av S:t Lawrence-floden då man har prospekteringstillstånd. Kanada och Qubec motsätter sig detta då Quebec har en lag som syftar till att att skydda St Lawrence-floden. Ärendet pågår. Företag kan därför använda sig av ISDS i ”utpressningssyfte”. Landet kan vinna men till stora kostnader.
Om man är för frihandel måste man analysera på vad som händer i det egna landet. Socialdemokraterna har aldrig varit intresserade av att beakta landsbygdsbefolkningens levnadsvillkor. Man har alltid sett till, om man generaliserar lite, att gynna industrins löntagare. Samsyn har rått med moderaterna, som fokuserat på näringslivets behov av arbetskraft och goda ekonomiska villkor.
I samband med Sveriges inträde i EU så förhandlade den socialdemokratiska regeringen fram betydligt sämre villkor än Finlands regering gjorde avseende jordbruket. Det är en av orsakerna till att i svenska skogs och mellanbygder, Norrland och i inlandet närmar sig en total kollaps av jordbruket. Svensk självförsörjningsgrad är under 50 procent. Norrbottnisk under 20 procent.
Frihandelsavtalet är utformat så att produktionen sker där det är billigast. Resultatet blir att en stor del av det svenska jordbruket och förutsättningarna för landsbygdsboende minskar drastiskt. De flesta kommuner. Piteå och Luleå inkluderat, hänger på trenden genom att i snabb takt lägga ner landsbygdsskolor och centrera all utveckling till den egna centralorten. Att genom frihandelsavtal lita på andra länders välvilja att försörja vår befolkning vid kriser är exceptionellt korkat.