Strax innan jul överlämnade IF Metalls sina avtalskrav till arbetsgivarna. Samtidigt fick vi ta emot deras motkrav på försämringar av våra kollektivavtal.
Vi vet att arbetsgivarna tycker att våra lönekrav är alldeles för höga, men det är inget nytt, det gör de alltid. Samtidigt finns det andra grupper som menar att vi borde kräva ännu mer. Vi som jobbar i industrin slåss i en internationell konkurrens inte minst i dessa dagar ser vi gruv och stålindustrin kämpar på markanden. Men vi i IF Metall tror på en lönebildning i balans över tiden och då är viktigt att andra tar sitt ansvar.
Det är därför vi står enade bakom det rimliga kravet på 2,8 procent i löneökningar. Det är en nivå där mer pengar i plånboken kan förenas med en fortsatt konkurrenskraftig svensk industri. Då riskerar vi inte att arbetslösheten skjuter i höjden, att våra jobb hotas.
Men avtalsrörelsen handlar inte bara om pengar utan också om livskvalitet, hälsa och rättvisa. Det är därför som vi även kräver en fortsatt utbyggnad av deltidspensionen, åtgärder för ett hållbart arbetsliv och ett systematiskt jämställdhetsarbete inom industrin!
Industriarbetet sliter hårt på kroppen. Få av oss orkar därför jobba ända fram till pension. Det är därför som våra avtalskrav inte bara handlar om lönen utan vi ställer också krav på åtgärder för ett hållbart arbetsliv.