Vad vill Piteå kommun med kulturen?

Dagens kulturdebattör påminner om att Sofia Jannok medverkade vid Pitefolk världsmusikfestival 2013, som hade en betydligt mindre budget än den som var aktuell för Norrbotten 2014.

Dagens kulturdebattör påminner om att Sofia Jannok medverkade vid Pitefolk världsmusikfestival 2013, som hade en betydligt mindre budget än den som var aktuell för Norrbotten 2014.

Foto: Camilla Berglund

Debatt2015-04-17 17:32
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

PT har på senaste tiden rapporterat om pengarullningen kring kulturen i Piteå, och då framför allt projektet Norrbotten 2014, och dess avläggare Kulturmiljonen. De inblandade tvår sina händer och hävdar att allt gått rätt till, och att pengarna använts effektivt.

Jag synar det, och hävdar att hela satsningen är ett felgrepp från början till slut, att pengarna kastats bort till liten nytta för alla, utom för Riklund AB.

Fredrik Johansson på Riklund AB säger att två miljoner inte är mycket att göra kultur för, det behövs mer pengar. Ett obegripligt och respektlöst yttrande som får en att baxna. Vi som jobbar i kultursektorn skulle aldrig ens drömma om pengar i den storleken, det skulle hålla igång en ideell kulturförening i åratal. Vi är vana att vända på varje peng som kommer in.

Mona Lundström framhåller att årstidsinvigningen kostade så mycket att det inte rymdes i budgeten för Norrbotten 2014 och därför måste få tillskott (200000 kronor) från kulturmiljonen. Detta på grund av att man hade en stor artist som Sofia Jannok bokad.

Jag synar det. Jag är projektledare för Pitefolk världsmusikfestival. Festivalens program 2013 innehöll en konsert med Sofia Jannok. OCH ytterligare fyra professionella akter, plus fem konserter till med lokala artister och vänortsutbytesorkester från Ryssland. Vi gjorde det med ett offentligt stöd på totalt 315000 kronor, varav 100000 kr från Piteå kommun. Då ingår även en deltidsarvodering för projektledarskap. Så visst kan man få kultur för mindre pengar än vad Riklund AB behöver för att boka artister. Det kanske ytterst är en kompetensfråga, både hos beställare och utförare?

Jag tolkar yttranden från Mona Lundström, Fredrik Johansson och Tomas Riklund som att det är det här det kostar att göra kultur. Jag skulle vilja säga att det här är vad det kostar att anlita Riklund AB. Varje projekt i Kulturplantagen fick i snitt ett bidrag på cirka 20000 kronor (300000/15 projekt), vilket gör att Riklund tar cirka 90000 kronor för varje gång man flyttar pengar från ett konto till ett annat.

1,3 miljoner omräknat till tjänster med 30000 i månadslön blir cirka 3 heltider i ett år. Det är horribelt och skamligt att med dessa resurser få ut så lite verksamhet. Och då ska man hålla i minnet att Riklund AB, inte förefaller ha gjort något eget arbete för att genomföra projekten.

Det behövs alltså mer än två miljoner kronor för att göra 15 arrangemang för Riklund AB. Som jämförelse kan nämnas att Pitebygdens musikförbunds bidrag från Piteå Kommun är 249000 kronor, plus 80000 till Pitefolk världsmusikfestival. 2014 gjordes för dessa pengar 14 enskilda konserter, tre övriga samarrangemang och en festival (Pitefolk världsmusikfestival) med 14 konserter, plus kurser och workshops. PMF gör alltså runt 30 konserter för en tiondel av pengarna. Jämförelser med andra ideella arrangörsföreningar ger ungefär samma resultat.

Problemet finns alltså hos Riklund AB. Om kulturchef Mona Lundström är nöjd med Riklunds resultat undrar jag vad som skulle få henne att bli missnöjd. Men hon kanske har en annan måttstock, och ser resultat som ingen annan ser?

Man bör då även resa frågan om det är effektivt att låta Riklund hantera dessa pengar, eller om man inte får ut betydligt mer kultur för pengarna om man delar ut det direkt till föreningar och studieförbund som vet vad man har behov av. En administratör som behöver 90000 kronor för att ge ut 20000 kronor känns ungefär som att ha bocken som trädgårdsmästare.

Ett annat alternativ hade varit att låta kommunens kultursekreterare Birgitta Hedeby, som till skillnad från Riklund AB har nödvändig kompetens i kulturfrågor, fördela stödet. Och då hade man på köpet fått en transparens i processen, en transparens som nu saknas.

Ska man runda dem som har den kulturella kompetensen och låta Fredrik Johansson tjänstgöra som kommunens kultursekreterare? Vilka signaler skickar det till personal i kulturförvaltningen, och vem kommunicerar detta med utövare och ideella arrangörer? Mona Lundström, kulturchef, desavouerar hela sin förvaltning, dessutom undandras skattepengar från insyn genom att medlen hamnat i ett privat bolag.

Nu kanske någon invänder att Piteå fått mycket PR på grund av detta projekt, men mina försök att hitta något som styrker den tesen har varit resultatlösa. Å andra sidan har jag inte haft möjlighet att jobba heltid med detta, till skillnad från Riklund AB.

Inte ens en så elementär sak som att få snurr på ett Twitterkonto har man lyckats med. Tio (TIO!) tweets på ett och ett halvt år, dessutom nio av dessa under perioden september till november 2013, och en i mars 2014. Sen är det slut. INGA retweets och 41 följare, talar väl sitt tydliga språk om hur långt ut i världen man nått.

Projektet har haft väldigt lösa riktlinjer och fått fortgå utan att någon egentligen haft koll på vad som gjorts. Enligt mina kontakter, såväl inom som utom länet på läns- och kommunal nivå, som fått Norrbotten 2014 presenterat vid olika tillfällen, är det många som inte fått något som helst grepp om vad tanken var.

Man har uppfattat projektet som flummigt och utan riktning. Det kanske är det som gjort att andra kommuner inte velat vara med på detta tåg kört av kulturamatörer med alldeles för stor plånbok. Om man ska mäta PR-värde för Piteå kommun i ljuset av detta, är risken att värdet kraftigt devalverats, snarare än stärkts.

Det kanske börjar vara dags för kommunen att söka samarbete med någon annan PR-byrå. Eller har Riklund AB ett livstidskontrakt med carte blanche upphandlat? Man kan ju misstänka det.

Utvärderingen är mycket bristfällig. Den talar inte alls om vad som uppnåtts och vilken metod som använts vid utvärderandet framgår inte. Är det kvalitet, eller är det publiksiffror? Var finns underlaget för detta? Statistik på vilka som nåtts; mångfaldsperspektiv avseende genus, åldrar, etnicitet och andra frågor som är standard när man får kommunala projektpengar. Och ska projektledaren själv utvärdera? Vem utvärderar utvärderaren?

Det är märkvärdigt tyst från Ann-Katrine Sämfors, ordförande för Kultur- och fritidsnämnden, och från andra politiker. Ni ska ju styra skutan. Nu verkar det som att rorsmannen heter Riklund, och ni är gastar som akterseglats nånstans vid Bondökanalen.