Ett jaktbeslut är lättare sagt än gjort idag, med EU:s överstatlighet och den nya rättsordning som föreligger. Vargjakten stoppas år efter år och stammen växer i accelererande styrka, samtidigt som älgstammen är i fritt fall i de områden där vargkoncentrationen är som störst, där man heller inte kan släppa sina hundar.
Nu riktas udden mot fågeljakten och småvilt som klassas som skyddade arter. Naturvårdsverket hade inte några invändningar mot Regeringens promemoria om ”ändring av jaktförordningen och förordningen om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet”, att beslut om jakt efter fågel och andra skyddade arter som björn, lodjur, skogshare, bäver, gråsäl, knubbsäl, vikare, järv, iller och mård skall få överklagas till Förvaltningsrätten, på samma sätt som man kan överklaga vargjaktbeslut.
EU:s fågeldirektiv omfattar alla vilda fåglar inom hela unionen. Morkulljakten vid midsommar är en starkt förankrad jakttradition i Sverige som togs bort vid vårt inträde i EU till ingen nytta alls, då det har visat sig att jakten inte påverkar artens bestånd.
En allmän jakttid på skarv vore nödvändig ur förvaltningssynpunkt och även ur ett naturvårdande perspektiv. Här sätter dock EU:s fågeldirektiv stopp för jakt, vilket Sverigedemokraterna alltså anser är fel.
Viltförvaltningen riskerar alltmer att avgöras av gamla EU-direktiv och domstolar, än av regional förvaltning som bygger på mångårig kunskap och erfarenhet.
Art- och habitatsdirektivet, fågeldirektivet och talerätten i viltfrågor är tre av de största anledningarna till att jaktbeslut tagna i Sverige många gånger omöjliggörs. Sverigedemokraterna vänder sig kraftfullt emot att EU dikterar svensk viltförvaltning. Vi ser inga mervärden i att EU:s institutioner numera dikterar förutsättningarna. Det nationella parlamentet alltid ska ha sista ordet i frågor som rör viltförvaltning. Sverige måste återta beslutsmakten för de frågor som ryms inom art- och habitatsdirektivet och fågeldirektivet.
Talerätten måste rimligen ge större inflytande för berörd landsbygdsbefolkning än för små miljöorganisationer, som oftast helt saknar förankring i den bygd där jaktbeslut stoppas. Sverigedemokraterna arbetar därför med att begränsa miljöorganisationers rätt att förhindra myndighetsbeslut.