En planerad avverkning i Ölme, Värmland, stoppades ifjol när länsstyrelsen sa nej med hänvisning till att den rödlistade svampen bombmurklan fanns i området.
Den drabbade skogsägaren, menade att beslutet skulle få stora ekonomiska konsekvenser, överklagade beslutet till Mark- och miljödomstolen, där det blev ett nej. Nu ligger ärendet för avgörande i Mark- och miljööverdomstolen.
I yttranden till domstolen så skriver Länsstyrelsen i Värmland att markägaren ska redovisa varför han avser att skörda det aktuella skogsskiftet.
Naturvårdsverket konstaterade i sitt yttrande att den aktuella avverkningen innebär en risk för påverkan på bombmurklans bevarandestatus. Men Naturvårdsverket tar som myndighet inte ställning till om markägaren har rätt till ersättning för det intrång i äganderätten som ett sådant avverkningsförbud innebär.
Vi har alltså ett läge där skogsägare inte kan skörda sin egen skog på grund av myndigheternas agerande, men heller inte ersätts för att de tvingas avstå att bruka sin egen fastighet. Knappast ett rättssäkert system som respekterar äganderätten.
Med EU-inträdet fick vi Art- och habitatdirektivet samt Fågeldirektivet. Direktiven skulle ifall den följdes strikt, innebära att allt skogsbruk i praktiken skulle vara förbjudet. Det innehåller nämligen också ett förbud mot att störa fåglar eller skada deras häckningsplatser oavsett var de befinner sig.
Visst det kan finnas skäl att fortsatt freda vissa områden från avverkning och det är viktigt att skogspolitiken fortsatt balanserar miljömålen mot produktionsmålen.
Men nuvarande utveckling indikerar att det pågår en positionsförskjutning inom myndigheternas syn på skogsbruket.
Här måste vi som politiker tydligare stå upp för rätten till att bruka skogen och försvara den svenska skogsbruksmodellen.