Inför Socialdemokraternas partikongress i Örebro vill vi i Hyresgästföreningen Norrland lyfta bostadsfrågan, som i själva verket är en viktig samhällsfråga.
Hyresgästföreningen har en rad förslag som tar ett större grepp på bostadsmarknaden, för att komma till rätta med problemen i grunden. Det handlar till exempel om en skattereform som ger rättvisa villkor mellan det ägda och det hyrda boendet.
Starka krafter vill införa fri hyressättning i nyproducerade hyresrätter och det är ingenting annat än ett första steg mot marknadshyror och dyrare hyresrätter.
Skulle det bli verklighet skulle det drabba 1,4 miljoner hushåll över hela landet, även i Norrland. Lyckligtvis tycks det vara ytterst få väljare som faktiskt vill ha marknadshyror och detta gäller oavsett partifärg.
Det är dags att ha en åsikt, att visa vad som är rätt och riktigt och att mota marknadshyrorna i grind. Vi räknar därför med att du som socialdemokrat istället står upp för den svenska modellen med förhandlade hyror.
Problemen på bostadsmarknaden i dag är att det inte byggs bostäder efter behov. Enkelt sagt byggs det för lite och för dyrt.
Förslagen i Januariavtalet möjliggör att det blir ännu dyrare för den tredjedel av bostadsmarknaden som bor i hyresrätt, samtidigt som den som äger sin bostad får en skatterabatt på uppskovsräntan.
Att det kommer byggasmer är det få som tror, däremot förlorar hyresgäster i nyproducerade lägenheter sin avtalsfrihet, när fastighetsägaren ensidigt sätter hyran.
I tider av bostadsbrist förskjuts maktrelationen ytterligare mellan den som äger och den som hyr, vilket drabbar människor med svagare inkomster hårdast.
Nivån på hyran blir då ett uttryck för desperation, snarare än för marknadsmässiga värderingar. Människor tvingas alltså betala mer än vad deras ekonomi egentligen tillåter, med sociala och samhällsekonomiska konsekvenser som följd.
Exemplen från länder nere på kontinenten visar att en marknadsmässig prissättning inte heller har lett till att bostadsproduktionen bättre mött behoven.
Istället byggs det för dem med tjockast plånbok, medan övriga får klämma ihop sig i illa underhållna bostäder med allt längre pendlingsavstånd.
En bostad är inte som vilken vara som helst, en bostad är en mänsklig rättighet. Låt oss därför i Sverige välja en annan väg.