Ja! EU fattade i förra veckan beslut om att ratificera Parisavtalet som innebär en strävan för att den globala uppvärmningen ska stanna på 1,5 grader! Stående ovationer. Tweets ramlar in från världens ledare. Nu börjar Parisavtalet gälla, nu viks alla utsläppskurvor ned!
Eller?
Någon dag därpå presenteras en ny internationell överenskommelse om hur flygets utsläpp ska betvingas. Infrastrukturminister Anna Johansson låter märkbart obekväm när hon kommenterar det avtal som innebär att flygets utsläpp får öka till 2020 och blir obligatoriskt först år 2027.
Vi talar om det år som de globala utsläppen bör närma sig noll om vi ska klara 1,5-gradersmålet. Anna Johansson säger att avtalet är historiskt. Ja, historiskt otillräckligt.
I ett låst rum i Bryssel sitter handelsminister Ann Linde och EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström och förhandlar fram nya handelsavtal utan att ta hänsyn till Parisavtalets 1,5 gradersmål och de andra planetära gränser som vetenskapen fastställt.
Hur är det möjligt att höga skatter på växthusgaser inte står högst på handelsförhandlingarnas agenda? Så länge företag inte tvingas betala för sina utsläpp och negativ påverkan på miljön leder sänkta tullar och ökad internationell handel bara till ännu fler fossildrivna varutransporter och ökat tryck på vår sargade natur.
Nu när Parisavtalets 1,5 gradersmål till slut träder i kraft måste det bli utgångspunkten för pågående handelsförhandlingar. Öppna upp lyckta förhandlingsdörrar, släpp in miljöforskare och miljöorganisationer, slå på webbkameran och låt världens länder förhandla om de internationella regelverk som påverkar klimatet.