Är sjuksköterskeprofessionen lika obetydlig för alla som för er på Norrbottens läns landsting?
Vi ska snart gå ut på vår slutpraktik, redan här visar ni ett stort ointresse för vår profession. Det är svårt att ge platser till studenterna och många får pendla långa avstånd, ännu saknas det fyra praktikplatser.
Jag som är bosatt i Luleå har fått plats i Gällivare. Hade boendesituationen varit lika lättlöst som för läkarstudenterna, vilka får gratis boende, hade ingen klagat.
Nu är det så att vi sjuksköterskestudenter som är i Gällivare och som vill bo på NLLs boende måste betala 5900 kronor för en månad, enligt mitt telefonsamtal med ansvarig för tillfälliga bostäder.
Under de åtta veckor jag kommer vara i Gällivare vill ni att jag ska lägga 11 800 kronor på endast boende. Enligt CSN ligger just nu ett studielån på 9 904 kronor inklusive bidragsdelen, efter att jag betalt boendet har jag då 4 000 kronor kvar.
Bor jag i en studentlägenhet har jag en cirka hyra på 3 700 kronor, då blir det kvar 300 kronor för mat.
Dock kostar resan till Gällivare med tåg cirka 190 kronor vilket ger 110 kronor kvar till mat den månaden, eftersom jag endast hade råd med en resa. Hur går denna ekvation ihop i era huvuden? För det går inte ihop i mitt.
Ni på NLL uttryckte att ni har svårt att leva upp till ett kollektivt krav på minst 27 000 kronor som ingångslön.
Detta anser vi vara väldigt underligt då ni under året 2014 hade råd att ta in bemanningssjuksköterskor till en kostnad av 80 heltidsanställda sjuksköterskor.
Under 2015 var kostnaden för bemanningssjuksköterskorna 36,3 miljoner kronor, 71 procent och 15,1 miljoner kronor högre än 2014 enligt vårdförbundets nya mätning. Skulle ni anställa oss snart nyexaminerade sjuksköterskor för 27 000 kronor per månad skulle kostnaden på ett år bli 324 000 kronor per person.
Skulle ni anställa 80 sjuksköterskor med samma lönegrund skulle kostnaden bli 25 920 000 kronor om alla fick 27 000 kronor oavsett tidigare erfarenhet.
Då har ni dessutom 10 380 000 kronor över. Dock gäller detta enbart om alla jobbar dagtid vilket utesluter tillägg för obekväm arbetstid. Enligt den uträkningen skulle ni kunna anställa 112 sjuksköterskor utan att ha en mellanhand som plockar ut en stor summa för de pengar ni idag slänger på inhyrda.
Det är klart att vi förstår att det hela är ekonomiskt svårt när det kommer sparkrav på sparkrav. Det hela handlar egentligen om att vården ej kan bedrivas som ett vinstdrivande företag, eftersom vården kostar mer pengar än vad som tillkommer. Vården måste få kosta pengar och sjuksköterskorna måste få den lön de förtjänar för att orka med den arbetsbörda arbetet har. När arbetskraften går på knäna på grund av era sparkrav så kommer ni att ångra bittert att ni inte valde att anställa oss.
Vårdfokus skrev den 2 mars om Elinor i Stockholm som fick en ingångslön på 27 000 kronor. I sitt svar på det öppna brevet skrev landstinget stolt till oss studenter att de låg högt i löneanspråk i Sverige enligt en mätning från Vårdförbundet under hösten 2015.
Nu visar det sig att Stockholm har tagit sig i kragen och höjt lönerna betydligt vilket gör att NLL hamnar efter. Detta ger en bild av att Landstinget inte ser värdet i vår profession och det arbete många sjuksköterskor lägger ner.
Att vara en oattraktiv arbetsgivare i de nordligaste delarna av Sverige ger er sämre förutsättningar att få ny och driven personal med framtidsförhoppningar. Många kommer söka sig till andra orter i större städer med bättre förutsättningar. Pengarna finns som sagt, de skall bara placeras rätt.
Sluta se oss som fienden och motarbeta oss, se oss som den potentiella arbetskraft vi är. Det är ni som behöver oss, inte vi som behöver er.