I olika debattinlägg hörs kravet: ”Ge alla kvinnor gratis mensskydd” allt oftare.
Motiveringen är att menstruation är en biologisk funktion, som medför en stor kostnad för alla kvinnor, 1 200–1 800 kronor per år eller 55 000 till 80 000 kr, under deras livstid. Att genomföra denna reform skulle kosta staten uppskattningsvis mer än tre miljarder kr per år.
Bakom kravet finns emellertid andra faktorer, som är föga uppmärksammade, främst att marknaden för mensskydd präglas av en monopolliknande konkurrenssituation med höga priser och osaklig marknadsföring samtidigt som landsting och myndigheter inte tagit sitt ansvar för att se till att ge framförallt unga kvinnor objektiv information.
Detta har lett till ett sakligt sett snedvridet konsumtionsmönster för mensskydd:
* Den höga kostnaden för mensskydd beror på att majoriteten av Sveriges kvinnor väljer de i särklass dyraste typerna av mensskydd.
• Detta i sin tur beror på att de jätteföretag som tillverkar bindor och tamponger genom sin marknadsföring har skapat sig en närmast monopolliknande situation. I Sverige dominerar SCA totalt och man driver en intensiv marknadsföring som gör att såväl de flesta kvinnor som myndigheter och medier tycks tro att det bara finns två typer av mensskydd: Bindor och tamponger.
• Samtidigt försummar såväl skolan i sin hälsovårds- och sexualundervisning som sjukvården, via mödravårdscentraler, ungdomsmottagningar och hälsocentraler att ge en saklig och objektiv vägledning till landets kvinnor när det gäller val av mensskydd.
Det som saknas är kunskaper om alternativet ”menskopp”. Ett mensskydd som såväl när det gäller ekonomi, hälsoaspekter, miljö och hållbarhet är totalt överlägset bindor och tamponger. En undersökning bland användare av menskoppar visar också, att 90 procent av dessa är nöjda med sitt val och inte skulle vilja gå tillbaka till bindor eller tamponger.
Menskoppar säljs av ungefär ett dussin småföretag, huvudsakligen via e-handel och på senare tid vissa apotek. Men just menskoppens totala överlägsenhet när det gäller ekonomi och hållbarhet gör det samtidigt omöjligt för den att konkurrera via marknadsföring:
• Under sin livstid gör en kvinna av med omkring 20 000 bindor eller tamponger för ungefär 60 000 kronor. Skulle hon istället använda menskopp skulle det räcka med fyra (4) stycken för en kostnad av sammanlagt mindre än 2 000 kronor för en livstid.
• Det är alltså just det faktum att bindor och tamponger är produkter som med naturnödvändighet inte är hållbara – de måste slängas efter en enda användning – som gör att försäljningen blir så lukrativ och därmed att marknadsföringsresurserna därigenom blir så stora.
• Till kvinnornas kostnader för inköp kommer därför också stora miljökostnader för samhället. Framförallt tamponger, men också bindor, skapar ständiga problem för landets reningsverk. Till det kommer naturligtvis miljöbelastningen från tillverkningen – skogsavverkning, transporter och processindustrier.
• Både bindor och tamponger, till skillnad från menskoppar, skapar också hälsoproblem och därmed följande kostnader, i första hand genom svampinfektioner men också genom uttorkning av slemhinnor och i värsta fall svårartade bakterieinfektioner.
Vårt förslag till riksdagen är därför:
• Att regeringen genom socialdepartementet ger folkhälsomyndigheten i uppdrag att verka för en saklig och opartisk upplysning till svenska kvinnor, framförallt unga kvinnor, om de verkliga alternativen när det gäller mensskydd och deras konsekvenser, deras för- och nackdelar;
• Att regeringen genom socialdepartementet ger socialstyrelsen i uppdrag att genom författning reglera att landstingen tillser att mödravårdscentraler, ungdomsmottagningar och hälsocentraler aktivt verkar för saklig och objektiv upplysning om mensskydd.
• Att regeringen genom utbildningsdepartementet ger skolverket i uppdrag att genomföra en revision av läroplanerna för skolundervisningen i sex och samlevnad på högstadier och gymnasier för att ge elever saklig och opartisk upplysning om de olika typerna av mensskydd;
• Att regeringen genom utbildningsdepartementet ger skolinspektionen i uppdrag att granska skolornas undervisning på området från dessa utgångspunkter;
* Att regeringen genom miljödepartementet ger naturvårdsverket i uppdrag att utreda miljöeffekterna av det genom marknadsföringen snedvridna konsumtionsmönstret för mensskydd.