Den rådande avtalsrörelsen får många aktörer att höja rösten. Och det är viktigt. Framtidens arbetsmarknad ligger i direkt paritet med det resultat som avtalsförhandlingarna ger. Med det sagt är det lätt att förundras över de fokusområden som arbetsgivarsidans anhängare väljer att trycka på i debatten kring framtidens arbetsmarknad. Sänkta ingångslöner och skrotande av lagen om anställningsskydd, LAS, verkar vara deras svar på de utmaningarna vi står inför. Då skulle både unga och nyanlända bli anställningsbara på direkten verkar det som. Tyvärr är det inte så.
Myten om LAS är seglivad. Att en arbetsgivare inte skulle kunna råda över sin organisation på grund av LAS är nonsens. Det vet en någorlunda kunnig arbetsgivare. Vid uppsägningar på grund av arbetsbrist säger LAS att både anställningstid och tillräckliga kvalifikationer ska beaktas. I praktiken innebär det inom tjänstemannaområdet att enbart tillräckliga kvalifikationer diskuteras vid förhandling. Är det orättvist mot företaget? Tvärtom är det ju genom rätt kompetens vi håller företag konkurrenskraftiga och skapar förutsättningar för företagets tillväxt. För individen handlar det om att bli rättvist bedömd på sakliga grunder. En anställd som fortsätter missköta sitt arbete efter påtalanden kommer naturligtvis bli tvungen att lämna arbetsplatsen.
När det gäller lönerna är det intressant att iaktta det höjda tonläget för sänkta lägstalöner. Många anser att tröskeln är för hög. Om man tittar på Unionens kollektivavtal inom IT-branschen som exempel finns det möjlighet till en introduktionslön. För medarbetare som helt saknar arbetslivserfarenhet, en nybakad student exempelvis, kan alltså en lägre lön tillämpas under 6 månader. Vi kan räkna på 75 procent av lägsta lön. Det resulterar i cirka 12 500 kronor före skatt. I plånboken får du drygt 8000 kronor i månaden att bo, äta och resa till jobbet för. Är det för mycket?
Trots denna möjlighet för arbetsgivaren att få ner kostnaderna vid nyanställningar ser vi väldigt få fall där detta tillämpas. Så frågan blir ju följaktligen, är det verkligen lönen som är problemet? Låt oss hellre diskutera var de verkliga problemen finns och inte dra hela arbetsmarknaden över en kam. Om LAS upplevs vara ett problem i en bransch, isolera diskussionen dit. Om lägstalöner är ett problem någon annanstans, visa var. Det är inte genom att skapa otrygghet och att sänka lönerna vi får en bättre arbetsmarknad. De enkla jobben har rationaliserats bort för länge sedan, så vilken arbetsgivare är beredd att åter börja betala för dem? Vi tror inte de är många.
Nej, den avgörande frågan är den om kompetens. Våra medlemmar arbetar oftast i en globalt konkurrensutsatt sektor där rätt kompetens är av yttersta vikt. Med ytterligare möjlighet till kompetensutveckling genom hela yrkeslivet kan vi hålla oss anställningsbara och företagen håller sig konkurrenskraftiga. Vi skulle också vilja se mer stöd från staten, både ekonomiskt och attitydsmässigt. Hjälp företagen att våga satsa på kompetensutveckling för där ligger framtidens arbetsmarknad.