Jag läser den ena rubriken efter den andra, om människor som av olika anledningar har det svårare i samhället.
Men som av samhället placeras i fack som passar in med den identitet samhället behöver att människor har för att på sätt och vis kunna rättfärdiggöra ens eget tyckande ibland.
Hus är inte längre hus och villor är inte längre villor, inte om det är ”fel” individer” som bor där, människor är inte längre människor, allt är uppdelat i klasskillnader, i fack, i mer eller mindre, i att ha ett värde och att vara värdelös.
Tidningen drar till med den ena ”smaskiga” rubriken efter den andra, där människorna som redan har minst - helt plötsligt även tappar en av dom sista sakerna dom har kvar, nämligen rätten att bli kallad och att kalla sig för människa.
Jag möter dagligen människor som lever utanför samhället, som kämpar med att överleva dagen tillsammans med sitt beroende, sin psykiska ohälsa eller med att hitta en sovplats för natten.
Detta är ingen egen ras eller eget folkslag, det är individer av kött och blod som du och jag, det är människor med känslor, tankar, familjer och även ibland barn.
Det är våra medmänniskor jag möter, som jag alltid försöker ta mig tid att stanna och säga hej till, för kanske kan ett hej eller ”hur är det?” göra just den dagen lite lättare och ge en känsla av ett värde.
”Du måste förstå att tidningarna har ju kostnader, löner och så vidare, och att det är därför man skriver rubriker som säljer” eller ”politiken är en process där det finns många som vill att vi gör mycket, men vi gör vad vi kan”.
Nej, jag måste inte förstå att tidningen använder en massa ”smaskiga” rubriker för att sälja mer tidningar och jag köper inte heller att man gör vad man kan i politiken.
Vi lever i ett samhälle där politik är en av dom största orsakerna till att klassamhället ser så förbannad snedvridet ut som det gör, vad är det jag skall förstå?
Att man alltid har en ursäkt för att rättfärdiggöra varför det finns saker i vårt samhälle som berövar människor rätten att känna ett värde?
Alltid man alltid har en ursäkt eller förklaring till varför man agerar, formulerar och skriver på ett sätt som gör att människor nu även blivit berövad just att kallas för människa?
Vars finns människorna i medias rapportering, i politikens beslut och agerande, i samhällets ögon? När skall alla människor ha och få rätten att vad just det, människor?!
* Barackboendet för MÄNNISKOR med sociala och psykosociala problem läggs ner = ”Missbruksboende läggs ner”.
* En villaägare hyr ut rum och bostäder till MÄNNISKOR med problem = ”Kommunen vill stoppa knarkarkvart”.
* En villa brinner ner till grund, MÄNNISKOR med missbruksproblem och psykiska problem drabbas = ”Knarkarkvart brann ner”
För det som kablas ut i media, dom beslut som politiken tar och den attityd som samhället har, det är vad som bidrar att lägga grunden för hur vi ser våra medmänniskor.
Och ingen höjer rösten för att stoppa det, det blir normalt och helt okej, för man kan ju alltid skylla det på ”identiteterna”, dessa påtvingade identiteter som skapats för att kunna slippa bry sig lika mycket.
Piteå och Sverige 2016, där man är medmänniska med ett lika värde i samhället så länge man inte hamnar i ett fack eller blir ett diarienummer hos någon kommunal myndighet.
Piteå och Sverige 2016, där människor med problem i form av missbruk, psykisk ohälsa eller/och hemlöshet inte längre ens blir kallad en människa!