.
Rapporten, som presenterades i sommar, är högintressant läsning för alla som värnar klimat och miljö. I dag är Norrbotten långt ifrån självförsörjande på livsmedel, och importerar istället mycket från andra länder, eller södra Sverige. Exempelvis tas 80 procent av gris- och nötköttet utifrån, 100 procent av fågelköttet, och mjölken räcker bara till 55 procent av de mejeriprodukter vi konsumerar. Det är minst sagt oklokt ur både ekonomisk och klimat- och miljömässig synpunkt, då dessa mängder livsmedel lika gärna skulle kunna produceras i Norrbotten.
.
Jordbruket i Norrbotten står i dag för endast cirka 2,5 procent av klimatpåverkan i länet. Samtidigt har Norrbotten mycket skog och annan bevuxen mark som binder stora mängder växthusgaser, så kallade kolsänkor. Norrbottens bevuxna marker binder betydligt mer än vad som totalt släpps ut i länet, trots en omfattande tung industri.
Om livsmedelsproduktionen i Norrbotten ökar, skulle visserligen utsläppen från jordbruket öka något. Men istället minskar de globala utsläppen. I Norrbotten kan vi producera mat på ett bra sätt ut klimatsynpunkt. Till exempel används inte fossila bränslen i våra växthus, som det ofta görs i vissa andra länder. Vi skulle slippa de långa transporterna av grönsaker från södra Sverige.
.
Med förbättrad sortförädling och försöksodling, skulle odling av spannmål och proteinfoder kunna öka väsentligt i länet. Vi kan också förbättra produktionsförmågan på åkermark, genom dränering och kalkning, så att vi får bättre skördar av spannmål och proteinfoder. På så vis får vi en ökad konkurrenskraft och hållbarhet, genom bättre självförsörjning av insatsvaror på gårdarna. Listan kan göras lång.
.
I Norrbotten har vi en regional livsmedelsstrategi, Nära Mat, men det finns också en nationell livsmedelsstrategi, med målet att öka svensk livsmedelsproduktion. Detta mål ska vägas mot andra av riksdagen beslutade mål, men frågan är vad som kommer att väga tyngst?
Vi blir fundersamma sedan riksdagen i juni beslutade om ett nytt klimatpolitiskt ramverk, med målet att Sverige ska ha noll nettoutsläpp av växthusgaser 2045. Det låter ju förstås bra vid en första anblick, men studerar man ramverket närmare blir konsekvenserna av detta riksdagsbeslut närmast bisarra.
I målet inkluderas nämligen endast de utsläpp som sker inom Sverige. Man har alltså helt bortsett ifrån de utsläpp svenskarna orsakar genom till exempel import av livsmedel. Målet om att Sverige ska vara utsläppsneutralt 2045 kan alltså nås genom att minska resandet inom Sverige och att producera mindre svensk mat.
De absurda konsekvenserna blir med andra ord att semester i Thailand och importerad mat på tallriken blir ett bättre alternativ. För då sker utsläppen utanför Sveriges gränser.
.
Det svenska klimatmålet kan paradoxalt nog leda till att utsläppen ökar globalt, istället för att minska. Var och en förstår nog att ingen på jordklotet har något att tjäna på detta.
Fakta och förnuft pekar istället tydligt på att målet om en ökad lokal och nationell livsmedelsproduktion måste ges företräde. Då får vi inte bara en större säkerhet i landet med en högre självförsörjningsgrad av mat, utan också fler jobb men framför allt minskade utsläpp av växthusgaser i världen.
Det tjänar alla på.