Den 23 september läste jag i Piteå-Tidningen att Piteå kommuns lösning på fastigheten i centrala stan där just nu några av våra medmänniskor i aktivt beroende bor, är att hota fastighetsägaren med vite på 20 000 kronor.
Hur kan vi 2016 acceptera att leva i ett samhälle där människor som har minst och svårast skall få mindre och få det ännu värre?
Varför är det viktigare att hitta sätt att stoppa detta, än att hitta lösningar hur man kan hjälpa människor i utanförskap?
Man la ner Barackerna utan boendealternativ, nu gör man allt för att stoppa ett nytt boende utan att ha ett alternativ. Man gör än en gång människor hemlösa!
Man vill göra det så besvärligt - att människor ska söka hjälp sägs det. Det visar hur lite kunskap det finns om beroendeproblematik.
Att det aktuella boende inte är ett bra eller ett värdigt boende för dom som lever där just nu, och att detta är en negativ miljö för grannar och andra håller jag helt med om.
Det som gör mig förbannad är när det återigen fokuseras på fel saker. När det viktigaste blir att sätta stopp för det man inte vet hur man ska hantera. Att stoppa istället för att fokusera på hur man kan hjälpa dom människor som befinner sig i denna svåra livssituation.
Än en gång ser vi vilken politik som förs när det gäller människor i utanförskap och hemlöshet.
Ingen i politiken säger ”det är människor det handlar om, vem hjälper dom?”.
När jag läser att man beskriver situationen som just nu ger människor tak över huvudet som en olägenhet, känner jag ilska över den människosyn som råder. För mig är det i detta fall kommunen och politikens inhumana agerande som är en olägenhet.
Människor kommer dö medan kommunen och politikerna lägger fokus på att göra deras vardag så besvärliga som möjligt, istället för att hjälpa.
Människor kommer att dö medan man fortsätter sitta med näsan i vädret och vägrar lyssna på dom när dom försöker säga vad dom behöver.
Allt man ser en utgift, inte människor som människor!
Vi lever i Piteå 2016 där man har tak över huvudet om man kan betala en dyr hyra. Men lider man av en sjukdom, psykisk ohälsa eller ett beroende, då är man hemlös. Nu går det mot kallare tider - och det är en katastrof.
Dom förtroendevalda måste inse vad de är, just förtroendevalda, och börja lyssna på det människor i utanförskap, deras anhöriga och ideella aktörer försöker säga.