Måtte torrsommaren 2018 gå till historien som en tillfällig avvikelse! Dessvärre är extremväder, som till exempel den hetta och den långvariga torka vi upplevt denna sommar, precis vad forskarna varnat att vi kan förvänta oss i en ny och klimatförändrad verklighet. En verklighet som är skäl nog att stoppa kärnkraftsplanerna vid Bottenviken.
I kärnkraftens spår följer alltid en lång rad miljö- och säkerhetsrisker, men låt oss här bortse ifrån dem – och även ifrån att anläggningen i Pyhäjoki byggs av det svårt korruptionsdrabbade Ryssland.
Låt oss här helt fokusera på ”värme”:
Ett kärnkraftverk nyttjar kolossala vattenmassor för kylning, och Hanhikivi 1 kommer att suga in 40–45 kubikmeter havsvatten/sekund, som när det åter leds ut i havet blivit 10–12 grader varmare.
Av den finsk-ryska reaktorns totala värmeeffekt (3 200 MW) kommer cirka 2/3 (2 000 MW) att spolas rakt ut i vårt sårbara, svensk-finska innanhav, och endast 1/3 (1 200 MW) omvandlas till el. 2 000 MW är oerhört mycket värme/energi, och motsvarar uppvärmningen av cirka en miljon villor.
I första hand blir reaktor Hanhikivi 1 alltså en kraftfull havsvattenvärmare!
Effekterna av klimatförändringarna är komplexa, men klart står att bland annat cyanobakterier gynnas av värme och smältande istäcken, varför mer algblomning kan förväntas. Nyligen meddelade Länsstyrelsen i Västerbotten att det påvisats algblomning i flera områden längs Bottenvikens kust.
Finlands regering väntas under 2019 besluta om bygglov för Fennovoimas första kärnreaktor. Förhoppningsvis kommer de, av respekt för kommande generationer, att avslå ansökan.
Att i ett allt varmare klimat tillåta nybyggnation av en gigantisk havsvattenvärmare vid vårt grunda och slutna innanhav, det vore dålig naturresursförvaltning – och därför djupt ansvarslöst.
Elisabeth Holmström
Nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken
Robertsfors