Historien lär oss att av sparvhökars ägg kommer ingen vit örn, men också att utan gynnsam yttre påverkan kläcks inga ägg alls, allra minst av åskådare.
De första och andra världskrigen skedde inte av en slump. De föregicks av många års krigsplanering. Redan då fanns de som insåg att storkrigen inte skulle gynna någon nation, i och med dödligheten hos de vapen som fanns och utvecklades. Ändå inträffade dessa för världens folk och mänskligheten förödande krig. De rikaste och mäktigaste länderna väjde inte för faran, besinnade sig inte utan drev istället på och lät befolkningar föras med av krigshetsande budskap från intressenter och medier. Samma tecken på katastrof fanns då som nu: upprustning, främlingsfientlighet, nationalism, handelssanktioner, hot om krig, provokationer och inledande skärmytslingar.
De flesta idag förstår att ett tredje världskrig förmodligen skulle bli mänsklighetens sista.
”Jag vet inte med vilka vapen det tredje världskriget kommer att utkämpas, men det fjärde världskriget kommer att utkämpas med käppar och stenar.” - Albert Einstein
Idag har USA en till synes mer än tidigare rubbad president i ledningen för stat och politiker, där skrotandet av klimatavtalet och den så betydelsefulla kärnvapenöverenskommelsen med Iran blott är det senaste och farligaste som åstadkommits, efter en lång tid av abnorm upprustning, olagliga och människorättsvidriga bombningar, förkrympligande sanktioner och hotande med kärnvapenkrig.
Omedelbart efter Iran-avtalets annullering angriper därpå Israel ”Iran” – inne i Syrien. Och hela västvärlden, inte minst EU:s tidigare kolonialmakter, urskuldar genast Israel med en ”rätt till självförsvar” som inte går att finna i något internationellt traktat. Allra minst i FN-stadgan finns något som erkänner legitimiteten i förebyggande angreppskrig som ”försvar”.
Vad gör i detta läge Sveriges EU-anslutna politiker? Tar de starkt avstånd? Fördömer de västmakternas vansinniga handlande? Tvärtom, försvarsministern sätter sig samma dag skrattande på ett flyg för att tillsammans med sin finske kollega skriva under militäravtal med detta USA, alltmedan utrikesministern bisarrt nog uttalar ”oro”.
Europeiska företag som gör affärer i Iran har nu sex månader på sig att avveckla verksamheten – annars riskerar de amerikanska sanktioner, som grädde på moset efter USA:s tull-/handelskrig mot Europa och Kina.
Så nu skall vi alltså följa Amerikanskt spridande av ”demokrati mot terrorism och ondska”, eller om vi ska hålla oss till sanningen: fångade i blodtörstande krigshökars imperialistiska korståg på jakt efter naturresurser, ständigt större global makt och beredande av plats för främst amerikanska storbolag, inte minst banker, samt ”frihandel”.
Neoliberalism fungerar inte bara som ett ekonomiskt, utan också som ett politiskt och kulturellt system. Eftersom ”vinst” i det globala systemet betraktas som demokratins väsen, är varje regering som bedriver politik mot världsmarknaden ”antidemokratisk”, oavsett hur mycket stöd en sådan regering har i sitt land.
Det är därför vi nu sett Amerika ta beslut så befriade från eftertanke som att lämna inte bara Klimatavtal utan nu också Kärnvapenavtalet med Iran och egga på sitt ”Frihet och demokrati”-föredöme, kärnvapenregimen Israel. Här finns förklaringen till att deras så kallade diplomater med näbbar och klor hotat våra ministrar från att skriva under FN-konventionen mot kärnvapen – och skrämt riksdagen till tigande samtycke. För att själva ha fria händer att bruka massförstörelsevapnen mot dem som inte har det.
Donald Trump pumpar i år in ofattbara 686 biljoner dollar i Amerikas ”försvars”-budget, ett försvar som inte kan kallas för något annat än en mordmaskin. Aggressivt attackerar USA-miljardärerna fattiga varhelst de befinner sig i världen. Och tillsammans med denna regim stöder nu Sverige i praktiken andra terrorstater såsom Saudiarabien, Israel och Turkiet, medan man gärna testar sina nya högteknologiska vapen på utarmade befolkningar långt bort från USA såsom Afghanistan, Syrien eller Jemen.
Den obekväma sanningen, som amerikansk, brittisk eller svensk media aldrig nämner med ett ord, är att modern islamistisk extremism, i synnerhet uppkomsten av IS, har upparbetats av västerländsk geoekonomisk politik och obestridlig amerikansk imperialism under de senaste decennierna.
Mellanöstern har varit ett mål, tillsammans med Afrika och Latinamerika före det. Det är en typ av återkolonialisering, där en långsiktig effekt av intrång och dess resultat i lidande har blivit hat och mestadels reaktionär extremism. Tidigare CIA-tjänstemannen och Mellanösternexperten Graham Fuller uppgav att USA ”är en av nyckelskaparna” av IS och förklarade hur dess ingripande har främjat våldet. Från Libyen till Syrien till Afghanistan till Irak samt andra invasioner i det tjugoförsta århundradet är de destabiliserande effekterna konsekventa.
Om krig skall förhindras, måste alla världens folk ruva fredsduvans ägg varje dag och vi i Sverige bryta väljardemokratins passivitet: det gäller att agera varhelst tillfälle finns för Värdlandsavtalets upphävande - absolut nej till Nato - ingen EU-kolonial militär ”solidaritet” samt att FN-konventionen mot kärnvapen skrivs under och att Riksdagen ratificerar den.
Tobias Drejby
frilansjournalist
Stig Lennart Johansson
pensionär