Fred är motsatsen till krig. Men krig är ”bara” ett våldsammare tillstånd än konflikt. Förutom krig mellan nationer så finns ju även inbördeskrig, vilka i sin tur kan ha olika karaktär, omfattning och orsaker.
Det räcker inte bara att ”vilja ha fred”, att säga till länder eller grupper att hålla sams i största allmänhet, eller att lägga ner vapnen. Vill vi nå en stabil fred, då måste vi inse orsakerna – och finna vägar att minska krigsriskerna och eliminera djupa konfliktorsaker.
.
Vi ska inte tro att FN (som ofta ses som ett samarbetsorgan för fred) kan lagstifta fram fred, möjligen kan FN, i något fall försöka medla eller bidra till att skilja stridande åt.
Varför det då? Ja, medlemmar i FN är i princip alla världens stater, även de med olika grader av diktatur, och brister i mänskliga rättigheter och syn på minoriteter.
EU är däremot en organisation som bildats för att genom samarbete (även beträffande fri handel och rörlighet) demokratiska stater emellan förhindra krig. Däremot gäller det ”bara” europeiska stater, och på senare tid har väckts frågor om hur djupt de demokratiska värderingarna sitter i en del nyare medlemsstater.
.
Vi måste alltså söka djupare orsaker. Jag ser den grundläggande orsaken som brist på demokrati, både beträffande krig och inbördes konflikter med våldsinslag.
Varför, ja demokrati är svårt. Allt sedan tidernas begynnelse så har auktoritärt styre varit det vanliga. På grund av maktlystnad, egoism, girighet, förtryck av oliktänkande och underlydande, en ringaktning av kvinnors och barns värde, rasism, rädsla och bristande kunskaper om människors lika värde.
I vår tid är kunskapen om värdet av demokrati mera spridd än för säg hundratalet år sedan. Men det innebär ändå inte att demokrati bara kommer till i en handvändning. Att befria sig från en auktoritär regim, av egen kraft eller genom hjälp utifrån, det är ingen garanti för att det snabbt ska bli en mogen demokrati. Traditioner och auktoritära ideologier (både till höger och vänster) har visat sig utgöra stora faror. Liksom givetvis brister i utbildning, arbete och svält.
.
Fredsarbete är något komplicerat, och täcker över många fält, måste göra det. Det kräver en helhetssyn. Vilket inte självklart gör det lämpligt med en ”fredsminister” (fredsdiplomat). Denne kan få ett för begränsat uppdrag, formellt eller reellt. Och det måste finnas en samsyn med omgivningen, regering och riksdag som inser hur betydelsefullt fredsarbete – och därmed t ex biståndsarbete, integration och diplomati, demokratiarbete, utbildning, frihet, försvar etc – är.
.
Det innebär att Sverige inte ska vara ”neutralt” beträffande demokrati eller inte. Både diplomati och bistånd, om hur lösa akuta krig (inklusive inbördeskrig) flyktingfrågor måste vila på strävan till demokrati och för denna grundläggande mänskliga rättigheter som utbildning, arbete, rättssäkerhet och yttrande- och pressfrihet, fri rörlighet, tolerans etcetera.
Det räcker inte, även om det är nödvändigt i akuta lägen, att hjälpa till vid katastrofer, vare sig de är naturkatastrofer eller orsakade av människorna själva (genom regeringar och/eller girighet), svält, flyktingströmmar, och liknande.
Det måste till kraftigare åtgärder, som är svåra, som kräver samarbete över gränserna, som är tids- och kostnadskrävande, i vart fall på kort sikt.
Men de är nödvändiga. För hela mänsklighetens överlevnad.