”Sedan 2014 när socialdemokraterna bildade regering har arbetet med Norrbotniabanan återupptagits medhög fart, efter åtta års stiltje med alliansregeringen”.
Så skriver kommunalrådet Lorens Burman i Skellefteå i en insändare i lokaltidningen Norran.
Att alliansregeringen var bromsklossar vad gäller utbyggnaden av Norrbotniabanan är det inte svårt att hålla med om. Men att arbetet nu sker med hög fart är att handskas ovarsamt med sanningen.
När statsminister Stefan Löfven veckorna innan valet hösten 2018 efter en hel mandatperiod tog några symboliska spadtag och förklarade att bygget av sträckan Umeå-Dåva var invigt måste man närmast betrakta det som en provokation mot alla oss som vill se en snabb utbyggnad.
Naturligtvis krävs det mycket av undersökningar och planering av allt runt ett sådant stort projekt, men med en insikt om nödvändighen av en klimatomställning där fossilfria transporter är en viktig del borde denna process påskyndas.
När stambanan byggdes i slutet av 1800-talet färdigställdes sträckan Vännäs- Boden på 4 år. Nu beräknas den korta biten Umeå-Dåva vara klar först 2021. Sedan ska sträckan Dåva-Skellefteå påbörjas först 2024 (allt enligt trafikverkets hemsida).
Varför detta uppehåll?
På dubbelt så lång tid beräknar man hinna bara hälften så långt som man gjorde för 130 år sedan. Visst inser vi att det är mycket hänsynstagande som måste göras när man bygger i tätbebyggda områden, men å andra sidan har vi nu en helt annan tekniknivå som borde göra att själva framdragningen går väsentligt snabbare än med 1800-talets primitivare metoder.
Så uppenbarligen är det något som skaver.
Som bekant är flera partier tveksamma eller motståndare till en utbyggnad av Norrbotniabanan. Intresset är betydligt större att bygga höghastighetsspår eller motorvägar i södra delen av landet. Det gäller framför allt de borgerliga partierna.Därför finns det all anledning att sätta fart med utbyggnaden under denna mandatperiod.
Nu menar kanske vän av ordning att man i januariöverenskommelsens 73-punktsprogram lovat en satsning på Norrbotniabanan. Men hur står det i klartext?
I punkt 28 om infrastrukturplanen 2018-2029 skriver man å ena sidan:
”Nya stambanor för höghastighetståg ska färdigställas så att Stockholm, Göteborg, Malmö ... knyts samman med moderna och hållbara kommunikationer.”
Å andra sidan skriver man:
"Det ska ske en fortsatt utbyggnad av järnvägen i norra Sverige och planeringen för Norrbotniabanan i sin helhet ska intensifieras".
Var prioriteringen ligger kan det inte finnas några tvivel om.
Vinterns trafikkaos längs E4:an, där dåligt utrustade långtradare ofta varit inblandade, är ytterligare ett argument för en snabb utbyggnad av Norrbotniabanan.
Men framför allt som en offensiv satsning för att minska de fossila utsläppen inom transportsektorn genom att ersätta stora delar av de långväga transporterna med järnvägstransporter. Skogsindustrin, SSAB, Boliden och den planerade batterifabriken Northvolt är stora aktörer som kan utnyttja Norrbotniabanan.
Dessutom skulle järnvägen bli ett lockande alternativ för persontransporterna.
Men för att få verklig fart på utbyggnaden av hela Norrbotniabanan, det vill säga från Umeå till Luleå, krävs en stark folklig opinion.
Vi i Västerbotten och Norrbotten måste hålla frågan levande hela tiden och i alla sammanhang ställa krav på våra politiker och på Trafikverket att skynda på processen.