Logga in
Logga ut

Bengt Larsson

Redaktören har ordet

Kommenterar och beskriver nyhetsproduktionen varvat med personliga reflektioner.

Det går bra nu

 

Det är snart fyra månader sedan vi förändrade stora delar av våra digitala kanaler och jag kan bara ödmjukt säga att det så här långt tagits emot mycket väl.

Vår trafik har ökat totalt, speciellt på e-tidningen som i princip fördubblats. Vi bra tillströmning av nya läsare som tar digitala abonnemang och responens från våra läsare är mycket positiv. Här ett färskt exempel:

"Hej på er!

Vill på detta enkla sätt  "slänga ett stort parti" beröm över nya appen. Ni har nu tagit steget upp i elitserien. Fortsätt på denna fina väg. Har läst tidningen i den gamla appen dagligen under flera år (min hustru håller sig till papperstidningen mycket för korsordens skull ) Retat mig på pilar m.m. Men nu har ni gjort något mycket bra!"

Det är klart att sådant här värmer. Många hejarop och ökande besökssiffror och vilja att betala för vår journalistik är både roligt och framförallt viktigt för att vi ska kunna fortsätta spela den viktiga roll vi har  för demokratin.

I dag ser vi att läsningen av den redigerade tidningen ökar. Det vill säga att tappat på papperstidningen är mindre än ökningen på e-tidningen, det vill säga exakt samma produkt fast publicerad digitalt.

Vi ser också att den digitala trafiken ökar och att läsningen i mobilen nu är klart störst. Ni blir alltså bara fler och fler som tar del av oss trots att vi samtidigt har ökat andelen lokal journalistik som bara är öppet för er som har abonnemang.

I dag har vi tre möjliga abonnemangsformer. Det är Allt som innebär papperstidningen i lådan, tillgång till e-tidningen och allt material på sajten. Premium som ger dig e-tidningen och allt innehåll på sajten samt Surf som ger dig nyheterna digitalt men inte e-tidningen.

Det viktigaste i detta är ändå att vi tycks levera en lokal journalistik som våra läsare verkligen vill ha och att vi med läsarna som stöd kan utöva granskningen och beskrivningen av makt och ditt lokalssamhälle med fortsatt tyngd.

Var får folk allt ifrån

Transparens

Vi ska bli mer transparenta, skrev jag i en krönika för några veckor sedan. Idén är att ytterligare berätta om och förklara våra val. Bakgrunden är att misstron mot oss och våra kollegor i dagspress, radio och TV har ökat och att kärnan i kritiken är att vi mörkar och inte berättar hela sanningen. Kanske främst när det handlar om invandrare och brott.

Men också att vi misstänks driva egna agendor, kanske skydda samhällseliten, lyfta oss själva och hålla våra vänner om ryggen. Eller bara svårtydda kommentarer som den som vi publicerade i helgen:

"Gudarna ska veta att om det nåt PT är bra på så är det väl kampanjjournalistik. Scoop är bra och sanningen är mindre viktig. Vad jag förstå är det väl också sånt som avspeglar sig i journalisternas löneutveckling. PT är på samma låga nivå som aftontidningarna och veckotidningarna. Det finns en anledning att man inte längre prenumererar på skiten"

Det är lite svårt att försvara sig mot detta angrepp. Att vi inte namnger eller gruppindelar brottslingar oavsett härkomst är ju en sak. Vi ska berätta det som är viktigt för våra läsare att få veta, inte straffa brottslingarna. Till det finns det lämpligare instanser i samhället. Problemet med namngivningar är att de med automatik skadar oskyldiga i brottslingens närhet. Eller att enskilda personers illdåd riskerar svärta ned hela grupper av oskyldiga. Med det resonemanget blir det först när brottslingen själv är allmänintressant namngivning kan bli aktuellt, det vill säga personer som uppbär många människors förtroende som högre chefer eller politiker.

Eller om brottslingen har begått brott mot samhället och med det blivit allmänintressant. Typ narkotikalangare, skattefifflare och liknande.

Men när jag försöker analyserar vad kommentaren här ovan egentligen syftar på går jag bet. Vi bedriver helt enkelt inte kampanjjournalistik förutom två ämnen - Sober October där vi vill väcka eftertanke runt alkoholens baksidor och Det rör dig, en artikelserie om vikten av motion. I min värld föga kontroversiellt.

Eller att vi ska strunta i sanningen för scoopens skull. Det är orimligt. Är det inte sant har vi inget scoop. Det där med journalisternas löneutveckling är också svårt att förstå. En bra och vass nyhetsreporter som jobbar opartiskt för läsarnas bästa har bra löneutveckling. En nyhetsreporter som medvetet ljuger har ingen plats på Piteå-Tidningens redaktion.

Jag undrar vad folk får allt ifrån.

Logga in och fortsätt att läsa

 

Flera av er som besöker och läser pt.se och inte är abonnenter har redan noterat att något nytt händer. Efter ett antal klick på våra öppna artiklar får du en fråga om du vill fortsätta läsa utan kostnad. Motkravet är då att skapa dig en användare – ett gratiskonto.

Vi utvecklar våra digitala plattformar ständigt och den här modellen att låta dem som läser oss lämna information om sig själv i ett användarkonto är en viktig del inför vad som kommer framöver. Tydligast är vår strävan att försöka anpassa våra plattformar efter läsarnas intressen.

Bor du i Arvidsjaur ska dina lokala nyheter vara enklare att läsa. Samma sak gäller intresseområden. Det vill säga att PT i morgon kommer att vara mer anpassad för just dig.

Så med andra ord - ju mer vi vet om våra läsare desto bättre produkter kan vi göra.

Du som redan är abonnent berörs inte av förändringen. Du har redan ett konto och kommer inte att märka något. Du som är betalande kund har tillgång till mervärdena på pt.se som Plus-märkta artiklar, e-tidningen och kundklubben PTps.

Ni som skapar gratiskontot kan inte läsa Plusartiklar eller e-tidningen men fortsätta läsa allt som tidigare varit helt öppet.

Så, logga in och fortsätt läsa dina lokala nyheter. Kolla också in de digitala abonnemangspriserna som förändrats under året. Det finns fler alternativ än tidigare.

Det går bra för oss

Det går inte säga nog många gånger - Piteå-Tidningen är inte gjord av papper, utan nyheter. Jag var på middagsbjudning i helgen och med en tidningsman på plats så kom samtalet till delar att handla om PT och framtiden.

En sak är glädjande – det finns en oro för hur PT ska klara sig i morgon. Oron är för mig ett tecken på att folk bryr sig. Att vi behövs.

En sak som är mindre uppmuntrande är att Piteå-Tidningen så starkt förknippas med pappersvarianten. Eller snarare att vår digitala verksamhet liksom inte räknas.

Piteå-Tidningen på papper kommer vi att leverera till brevlådorna så länge den är efterfrågad. Vi jobbar hårt för att fortsätta den digitala omställningen utan att göra avkall på kvaliteten på vår tryckta tidning. Papperstidningen har en svårgreppbar kvalitetsstämpel över sig som bara har med det fysiska att göra. Pappret har trovärdighet, seriositet, en början och ett slut och andra positiva faktorer som egentligen inte har med innehållet att göra.

Vi tappar i upplaga på den tryckta tidningen och har gjort det i många år. Tappet i sig är inte något vi önskar men heller inget som förvånar. Det ser likadant ut i hela västvärlden även om lokala tidningar och Piteå-Tidningen hör till dem som tappar minst. Det borgar för årtioende med papperstidningen som en viktig spelare.

Men det är absolut ingen kris för den lokala journalistiken. Piteå-Tidningens digitala satsningar ger effekt och vi har större ökning digitalt än vad vi har tapp på papperet. Med andra ord når vi fler och fler med våra nyheter. Faktum är att vi i dag med hemsidan, mobilsajten och sociala medier kraftigt har sänkt medelåldern på våra läsare. Piteå-Tidningen har blivit en produkt för alla på ett helt annat sätt än någonsin i tidningshistorien.

Så Piteå-Tidningen är inte gjord av papper – den är gjord av nyheter.

Anledningar till att mörka

Förra veckan skrev jag i en Inblick på Piteå-Tidningens förstasida om en händelse som på många sätt kokar ned till kärnan av vad vi egentligen gör på en oberoende redaktion. Att berätta vad som är sant och relevant.

Så här skrev jag då:

Inget hade hänt

Häromdagen påstods ett knivrån ägt rum i Piteå. Vi fick det inte bekräftat och berättade inte historien. Det visade sig vara rätt beslut. Nu vet vi att det inte var något rån. Men på sociala medier fick ”rånet” fötter och givetvis med gliringar mot PT som inte vågar, vill, ids skriva. Tänk om fler kunde tänka den självklara tanken: fanns det något att berätta. Självklart mörkar vi inte det som är sant och relevant. Men nyheterna ska alltid passera faktakontrollen. Trovärdighet var ordet.

Det här är inga konstigheter för oss utan en naturlig del i vårt arbete. Vi betar dagligen av intressanta tips eller uppslag som av en eller annan anledning faller. Ofta för att det helt enkelt inte är sant, eller att vi inte med säkerhet kan säga att det är sant.

Det här är för mig självklart och att sprida osanningar är det nog ingen som vill framhålla som en del av sitt karaktärsdrag.

Men det finns delar av vår hantering av sanningen som faktiskt är och ska vara mörkade. Även om det hålls emot oss i termer som "pk-media" och eller att vi "inte vågar". Det finns flera situationer där vi mörkar delar av sanningen och vanligaste anledningarna är att skydda brottsoffer eller att uppgifterna inte är relevanta i sammanhanget och kan vara missaktande för andra.

Vid exempelvis incestfall är det i princip omöjligt att beskriva förövaren noggrant utan att riskera att offret skadas av publiciteten, eller som för någon dag sedan där en våldtäkt inträffat i ett hvb-hem. Här måste vi mörka vilket hem och till och med vilken kommun för att skydda de som utsatts för brottet.

Eller när det inte är relevant. En lärare som slår en elev kommer att beskrivas som lärare i vår artikel. En lärare som torskar för rattfylla eller misshandlar någon på stan får heta man i 50-årsåldern, eller något liknande. Yrket har då inget med saken att göra.

För läsarna och allmänintresset har denna hantering av uppgifterna ingen större betydelse. Det handlar helt enkelt om att vårt uppdrag är att leverera det som är sant och relevant.

Att det sedan finns människor som hävdar att vi styrs av ägare, annonsörer, har en politisk agenda eller är en del i någon skum konspiration – det är bara okunnigt.

Vi kan bara fortsätta att nöta på och jaga nyheter och presentera dem på ett sätt som gör att den stora massan verkligen kan lita på PT. 

Visst finns drivkrafter

 

Efter nyheten om tidningarna NSD och Norrbottens-Kurirens utökade samarbete är det många som vill säga sin mening. Det är bra. Det visar på den betydelse de lokala mediehusen har i samhället.

Jag ska inte recensera den modell NSD och Kuriren väljer för framtiden. Här är kan du läsa om förändringen. Men det finns argument i debatten som jag inte tycker känns uppdaterade. Framförallt denna tro på konkurrensen mellan just två tidningar som den viktigaste drivkraften för god journalistik.

I och för sig säger NSD och Kuriren att de ska behålla och vårda de två varumärkena på papper och trots gemensam bevakning göra urval som skiljer dem åt och bevara särprägeln i opinionsmaterial med mera.

Men kampen om läsarna står inte mellan tidningstitlarna. Den handlar mer om hur trovärdig och lokal journalistik ska vara självklar i en digital framtid. Där finns utmaningen.

Självklart resonerar jag med utgångspunkt från Piteå-Tidningen. Vi har inte haft en tidningskonkurrent sedan 50-talet. Att då säga att viktigaste drivkraften för bra journalistik är konkurrens mellan tidningstitlar blir ju lite märkligt.

För det finns också nackdelar med att allt för mycket snegla på vad konkurrenten gör. Risken för följa John och att det i någon mån blir konkurrenterna som sätter agendan åt varandra.  

Hittills har det gått mycket bra för Piteå-Tidningen. Våra digitala besökssiffror och antalet tidningsläsare sett till befolkningen är bland de högsta i landet. Hit har vi nått genom att hela tiden försöka vara relevanta för våra läsare och fullfölja uppdraget oavsett det handlar om de stora avslöjandena eller bevakningen av de lägsta fotbollsserierna.

Och det är klart att våra läsare kräver att vi är snabbt ut med nyheterna, att vi bevakar hur våra gemensamma resurser används, att vi beskriver samhällsutvecklingen, att vi utmanar och upprör och att vi har bredd i bevakningen och framförallt att det vi gör är sant och i förlängingen leder till ett bättre samhälle. Här finns en enorm drivkraft och vårt arbete bevakas i sin tur av kanske 50 000 recensenter varje dag.

Den drivkraften kommer tidningarna i Luleå också fortsätta känna oavsett grad av samarbete. 

  

 

Bengt Larsson Chefredaktör, ansvarig utgivare
Bor: Hortlax
Bakgrund: Journalist hela yrkeslivet. Redaktionell ledare på Piteå-Tidningen sedan 2000.
Vid sidan av jobbet: seglar när isen är väck, håller mig inomhus under kalla årstiden
Brinner för: Den lokala oberoende journalistiken och jakten på sanningen.
Kontakt, mejl: bengt.larsson@pt.se
Tel: 0911-645 92 Mobil: 070-226 88 18


 Vill du ställa frågor till Bengt Larsson hittar du chatten Fråga redaktören här. Givetvis kan du också kommentera blogginläggen och ställa frågor här på bloggen.

Bloggar

Annons