Logga in

Per Sandberg

Pers Inlägg

Presenterar nyheter, åsikter och andra inlägg om fotbollen i södra Norrbotten.

Snabbanalys Växjö-Piteå

Piteå Efter 25 matcher med vinst eller förlust.

Nu kryssade Piteå IF i damallsvenskan igen.

Det hände senast 29 oktober 2017 genom 0-0 borta mot Rosengård.

Den här mållösa matchen mot Växjö borta borde inte ha slutat så.

Piteå hade tre träffar i ribban och en boll i stolpen.

Dessutom ett par till fina lägen.

Men ologiskt var det ändå inte. Piteå har haft svårt att omvandla bollinnehav till mål under våren.

Det är framförallt på inlägg och allra mest efter fasta situationer som Piteå skapar sina chanser.

Det är en styrka men också en svaghet. Laget behöver skapa fler lägen i det öppna spelet även om det var ett par fina sådana mot slutet av matchen i dag.

Växjö hade enorma problem i luftrummet vid hörnorna och Piteå skulle ha gjort ett par mål. Varje gång Ronja Aronsson eller June Pedersen slog en bra boll blev det farligt.

Normalt sett utnyttjar PIF det. Det som saknades i dag var skickligheten i straffområdet. Beslutsamheten, tajmingen.

Växjö inledde matchen klart bäst. Stressade högt och PIF fick tidsnöd i uppspelen och bollbehandlingen vilket gjorde att hemmalaget hade ett par riktigt vassa chanser mot ett PIF som agerade lite tamt i eget straffområde.

Det kunde och borde ha varit 1-0 till gästerna efter en kvart.

Sedan tog Piteå över. Men Växjö stängde ytorna centralt och PIF fick mest slå inlägg från högerkanten. Framförallt var passningsspelet för dåligt i första halvlek. Kvalitén var för låg. Felbesluten och tekniska misstagen för många. Ändå var känslan att PIF, som vi såg så många gånger ifjol, skulle mala ner motståndet i andra halvlek och vinna genom det.

Så borde det också ha slutat. PIF dominerade helt sista 45 minuterna och skapade fyra-fem tillräckligt bra chanser för att avgöra matchen.

Men återigen var inte kvalitén tillräckligt bra. PIF får fundera på varför och försöka fixa til ldet.

Ett i slutändan onödigt resultat. Så borde PIF-spelarna känna efter matchen.

Cajsa Andersson var mycket bra i målet. Stabil. Räddade ett avslut längs backan i första halvlek där Växjö kunde tagit ledningen. Visade att hon är med i VM-diskussionen.

Ellen Löfqvist var åter en gigant i det defensiva spelet på mittfältet. Var urstark i duellerna och bästa utespelaren i Piteå.

Fernanda Da Silva debuterade i damallsvenskan och visade finta tendenser och mod i det offensiva spelet mot ett Växjö som bjöd på större ytor mot slutet av matchen.

Millbert debuterade

Piteå Jag missade det. Men tydligen har det hänt.

Henrik Millbert från Piteå har debuterat i Superettan.

Det tog till omgång 20 men nu har han fått spela.

Debuten skedde förra veckan när backen från Piteå hoppade in i 86:e minuten i 1-3-matchen mot Jönköping Södra.

Frej ligger sist i tabellen. Nästa match är hema mot Degerfors.

 

 

 

Godkänt men inte tillräckligt

Piteå
Godkänd insats igen.
Kryss igen.
Men sett i ett längre perspektiv inte tillräckligt bra.
Att damallsvenskan skulle vara jämn var högst troligt redan inför serien.
Att Rosengård, K/Göteborg eller Linköping ligger före PIF är inte konstigt.
Inte heller att någon ur trion Kristianstad, Vittsjö eller succélaget Örebro gör det är egentligen ett stort problem. Spelare för spelare har inte Piteå en trupp som sticker ut som något extra jämfört med övriga. 
Men när samtliga sex lag är före i tabellen kan Piteå IF så här långt inte se tillbaka på någon lyckad säsong.
Nu var det också nära att Eskilstuna gick förbi, men Julia Karlernäs mål i slutminuterna förhindrade det.
PIF löper klar risk att missa medalj för första gången sedan 2014.
Det vore naturligtvis ett klart misslyckande för ett lag som behållit allt man velat i sin mästartrupp och har jobbat vidare med sin kontinuitet. Det finns egentligen inget att skylla ifrån sig på annat än att konkurrens från övriga lag är stenhård. Men det gäller ju alla.
Det är inte alls försent för PIF att rädda upp den här säsongen till något positivt. Men då kommer det att krävas avancemang uppåt (det är endast sluttabellen som har betydelse), och helst också framgångar i Champions League. Skulle Piteå avancera både en och två rundor där så skänker det ett helt nytt ljus på allt.
För att det ens ska vara möjligt måste spelet bli bättre. Defensivt är PIF stabilt. Få mål släpps in, men alla kan se att det är offensiven och det egna spelet som framförallt inte är tillräckligt bra.
PIF drar ofta matchbilden åt väldigt tajta, kompakta tillställningar med få målchanser åt båda hållen.  Det blir bataljer med motståndare där båda lagen jabbar sig trötta. Det är inget fel med det, men för att få utväxling i en tabell behöver matcher avgöras. Det har Piteå bara lyckats med en gång efter uppehållet. Laget har gått från minst antal kryss till mest.
Mot Eskilstuna skapade gästerna något fler chanser, men det var först i slutet som Piteå fick upp mycket folk i straffområdet och hade kvalité i inspelen.
Med två anfallare i Nina Jakobsson/Madelen Janogy hade jag hoppats på ett större forwardssamarbete med möjlighet att ligga nära varandra och kombinera. Det fick vi se väldigt lite av. PIF hade fortsatt för långa avstånd mellan sina spelare i offensiven vid många tillfällen.
Det blev bättre mot slutet och då kom också kvitteringen.
Efter förra matchen mot Eskilstuna var känslan att flera spelare i Piteå var på gång, men alltjämnt är det flera spelare som är något blekare kopior av sig själva jämfört med ifjol. Mindre mod och tro. Fler tekniska misstag. 
Ribban ligger högt efter personbästat ifjol när vissa kanske spelade sitt livs fotboll, men det är svårt att sätta den någon annanstans. Det är PIF själv som har drivit upp kravbilden, just nu levereras det inte riktigt i paritet med den.
Piteås herrar fortsätter att blanda för mycket i vissa matcher och mellan andra. Nu blev det 1-1 borta mot jumbon Anundsjö. PIF är fortfarande för ojämnt och rättar det inte till sig blir det ingen placering topp två i division 2.
Eventuellt kan laget få sällskap i tvåan av Storfors nästa säsong. Saik är bara tre poäng efter Notviken på kvalplatsen i division 3 efter 4-1 borta mot jumbon Gimonäs.

Piteås problemlösning

Piteå Två självklarheter.

Mål avgör matcher.

Piteå har den här säsongen inte visat tillräcklig kvalité i det avseendet.

 

Tjugo procent till att konstatera problemet. Åttio till att lösa det.

Det är en bra formel för att komma framåt, avancera, skapa skillnad på sikt.

Så vi börjar med de tjugo.

I stora delar av spelet är Piteå lika bra som motståndarna.

Raden efter uppehållet.

Örebro 0-3, Linköping 0-0, Göteborg 1-1, Eskilstuna 3-1, Örebro 0-1, Vittsjö 0-0.

Sex poäng på sex matcher. Sett i stora drag en skral utdelning.

Kryss räntar dåligt. Oförmågan att avgöra jämna matcher ännu sämre. I spelet i stort har Piteå varit på samma nivå som sina motståndare i samtliga matcher utom den första mot Örebro  (rättvis förlust), och den korrekta segern mot Eskilstuna. Så återstår fyra matcher. Jämna, tajta, målsnåla. Sett till stora delar av spelet hade sex-sju poäng snarare än tre varit fullt logiskt.

Men Piteå har inte den tillräckliga kvalitén sista tredjedelen av planen.

Inte ett mål i sju av tretton matcher. Då är det svårt att ligga högt upp i tabellen.

Piteå är inte sämre än Vittsjö eller Göteborg som ligger högre upp i tabellen. Men förmågan att avgöra matcher är det.

En jätteskillnad mot för ifjol.

Det för oss in på vad som måste göras.

Några stora förändringar kommer inte vara möjliga. Piteå har sin trupp. Det positiva: det är också i stort sett densamma som lyckades så bra ifjol.

Framförallt skulle jag vilja se ett lag som själv verkligen inser det. Som hittar den bergfasta tron på den egna förmågan. Ifjol var den obeveklig. Då fanns en enorm vinnarinstinkt i laget. De bara skulle vinna och avgöra täta jämna matcher. Ett lag som hellre öste framåt för en vinst än att spela för kryss. Det gav någon förlust extra i slutminuterna, men desto fler vinster och inga poängkrävande oavgjorda matcher.

Visst. Motståndarna läser Piteå bättre nu. Lagen har blivit taktiskt skickligare. Piteås paradgren är inte det i samma utsträckning längre eftersom konkurrensen hårdnat.

Men framförallt tror jag mycket sitter i huvudena. Knutar som behöver lösas. Jag vet inte om det är en liten omedveten mättnad efter guldet. Men Piteå saknar den extra hänsynslösheten och återigen den där speciella men så svåra att precisera, vinnarinstinkten, som präglade fjolåret. Den har bara glimtat till vid korta sekvenser 2019.

Kanske har allt snack om att säsongen är lång och tuff med rekordmånga matcher omedvetet fungerat som en liten handbroms, hur gott syftet med det snacket än varit. Själv skulle jag föredra en liten större konsekvens i startelvan. Det är bra att tänka långsiktigt för att orka hela vägen, men segrar kan alltid bara tas här och nu.

Ifjol avgjorde PIF flera matcher sista halvtimmen. I år har laget inte gjort ett mål sista kvarten.

Då nöttes motståndarna ner. Så har det inte direkt varit i två senaste matcherna mot Örebro och Vittsjö. Då har båda lagen stångat sig trötta och egentligen oförmögna att avgöra. Typiska 0-0-matcher, även om bara en slutade så.

 

Piteå inledde bra mot Vittsjö. Tog kommando. Satte press, vann bollen på mittfältet och kunde trycka ner motståndarna.

Så fort Piteå vände spelet mot högerkanten fanns massor av yta. Vittsjö tryckte in sin vänstermittfältare Ebba Hed som låg högt upp. Följden blev stort utrymme för Selina Henriksson som gång efter gång hade många meter att agera på när hon fick bollen. PIF utnyttjade det, men kunde ha tryckt ännu hårdare där. Inspelen kom, men inte så att Piteå skapade chanser i straffområdet.

Piteås offensiva trio Olga Ekblom, Fernanda da Silva och offensiva mittfältaren Josefin Johansson har alla värdefulla egenskaper, men inte främst som målskyttar. De stod på ett mål tillsammans inför matchen.

Piteås stora chans att vinna den här matchen var att spräcka nollan första halvtimmen. Att matchbilden i Piteås favör skulle plana ut efterhand var givet.

 

Efter 30 minuter blev utgångspositionerna lägre. Vittsjö vann några frisparkar och dueller genom en droppande Tove Almqvist och kunde lyfta upp sitt lag.

I den andra halvleken orkade Piteå inte trycka upp laget på samma sätt som i den första. Mittfältet lyckades inte närma sig anfallarna tillräckligt ofta. Utspridda var det svårare att få tryck framåt, kombinera och skapa chanser.

Fernanda Da Silva testade ett par långskott av den typen som har låg målprocent.

Nina Jakobsson gjorde inte alltid rätt val, men blev en uppspelspunkt när hon kom in och hade ett par smarta skarvningar som PIF med rörelse runt kunde skapa embryon till något.

Men närmare än ett konstsparksförsök av Julia Karlernäs och en farlig hörna kom inte Piteå på 90 minuter.

Tre bra målchanser på två senaste matcherna är naturligtvis för lite även om Örebro och Vittsjö är två mycket skickliga lag på att stänga ytor och skapa matcher präglade av närkamper.

Ute i spelet är Piteå inte sämre än topplagen. Men kvalitén i och nära straffområdet är fortfarande på en något för låg nivå.

 

 

 

PIF-spelarens nya klubb

Piteå I söndags skrev jag att Elvis Mani lämnar Piteå IF.

Nu är klubben klar: Älvsby IF.

Han ansluter direkt till laget.

- Vi är väldigt glada för att Elvis kommer. En spetsspelare som kommer att betyda mycket för oss resten av serien. Vi är mycket nöjda, säger tränaren Johan ”Knoe” Jonsson. 

Aronsson unik

Piteå Ronja Aronsson till A-landslagets EM-kvaltrupp.

Hon blir den första lokala Piteåspelaren i ett A-landslag. Tidigare uttagna har ursprungligen kommit från andra håll. Aronsson är fostrad i Munksund/Skuthamn.

Senaste tiden har hon framförallt visat upp bra offensiva egenskaper. Med sitt lugn och finter på kanten har hon tagit sig förbi motståndarna till inlägg/inspel.

Utmaningen kommer att vara farten och positionsspelet internationellt. 

Efter år i U23-landslaget kommer nu chansen. Ingenting finns att förlora. Hon kommer slå ur underläge precis som Piteås andra uttagna spelare, Madelen Janogy, gjort. 

Namn: Per Sandberg
Ålder: 35
Fotbollsbakgrund: Har spelat fotboll nästan hela livet. Har tvingats sluta på grund av skador.
Bästa fotbollsminne: Sverige-Paraguay på Olympiastadion i Berlin, 15/6 2006 samt Tyskland-Sverige på samma arena oktober 2012.
Uppdrag: Ska leverera nyheter, kommentarer och åsikter om lokal fotboll.
Mejl: per.sandberg@pt.se
Telefon: 0911-645 41, 070-2604123

  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Annons