Logga in
Logga ut

Per Sandberg

Pers Inlägg

Presenterar nyheter, åsikter och andra inlägg om fotbollen i södra Norrbotten.

Piteå inte tillräckligt bra

Piteå Andra raka förlusten.

Tappad serieledning.

Precis vad Piteå förtjänade.

0-1 mot Kristianstad, ett helt rättvist resultat.

För att vinna matcher gäller det att skapa chanser och det gjorde PIF inte.

Två raka förluster och för tredje matchen i rad hade motståndarna de bästa och mesta chanserna.

Ett Piteå som inte ligger på 95-100 procent av kapaciteten är inte bättre än så här. 

Serien är jämn, alla utom Kalmar kan slå alla.

Det var tydligt hur Piteå inte alls fick igång passningsspelet. Det var många pass till fel adress och triangelpassningarna när Piteå är som bäst såg vi inte alls. 

Det var mycket spel en och en och då är det alltid mycket lättare för motståndaren att försvara. 

Kristianstad har ett bra fysiskt lag som vann kampen.

Piteå var energilöst och ingen förutom möjligtvis Cajsa Andersson hade rätt kvalite och energinivå.

Det här handlar inte om enskilda individer eller misstag utan ett kollektivt problem.

Att Piteå i år inte varit lika bra som i slutet av fjolåret visste vi, men energin och tron har skapat extra segrar.

Efter matchen mot Rosengård i Kiruna har även den sviktat oftare. 

Piteå kan absolut hitta tillbaka men nu är laget inte tillräckligt bra. Det handlar inte om en del, utan flera och helheten. 

Läs för tusan

Piteå Eftersom du har surfat in här är du fotbollsintresserad.

Då rekommenderar jag den här läsningen.

Det är ingen lokal text, men av alla tusentals fotbollsartiklar jag har skrivit genom åren är det den, om jag får säga det själv, bästa och som jag har ägnat mest tid åt. Den väver ihop världspolitiska händelser med sporten.

Väldigt lång och väldigt viktig.

Artikeln kan läsas utan inloggning.

 

Den löjliga säsongen är här

Piteå Sista sparken är avklarad.

Minusgrader och snö.

Då vet ni vad som gäller.

Den löjliga säsongen är här!

Tipsa gärna bloggen på per.sandberg@pt.se. Anonymitet utlovas.

 

Då kör vi!

Störst går först så vi börjar med läget i Piteå IF dam.

Här är spelarna under kontrakt: Ronja Aronsson, Lena Blomkvist, Faith Ikidi, Cajsa Andersson, Emelie Lövgren, Madelen Janogy, Ellen Löfqvist, Andrea Norheim, June Pedersen. Josefin Johansson har kontrakt och vill tillbaka till fotbollen efter sin graviditet.
Spelare som lämnar: Moa Öhman (klubb oklar).
Oklart läge: Linnea Selberg, Julia Karlernäs, Moa Similä, Linn Viklund, Johanna Antti, Selina Henriksson, Elin Bragnum, Jo Blankenship, Cecilia Edlund, Nina Jakobsson.

Kommentarer: Moa Öhman behöver mer speltid än hon kan få i PIF där konkurrensen om målvaktsposten är tuffast tänkbara. Tanken från henne och PIF är att hon lämnar, fullständigt uteslutet är det inte att hon stannar, men räkna med att Öhman söker sig speltid någon annanstans. Det gör nämligen både hon och PIF i nuläget.

Julia Karlernäs är självklart het på marknaden. En spelare som gör elva mål och levererar så mycket i presspelet, närkamperna och luften är högvilt. Ska PIF behålla henne kommer det att kosta mer än tidigare. Sannolikt en bra bit mer. Däremot tror jag inte att klubben kommer att ge sig in i någon vild budgivning. Så har man aldrig gjort. Den dörren är stängd.

Karlernäs har pratat sig varm om Caroline Seger och Rosengård är åtminstone ett ekonomiskt starkare alternativ än PIF, men laget har inte Champions League att locka med. Det har däremot Göteborg. Är den klubben intresserad? Men samtidigt väntar ett VM kommande året och varför riskera något genom att lämna PIF? Det kan säkert finnas utländskt intresse, men som sagt sådant är en risk inför VM.

Nina Jakobsson har sin fotskada som hon nu får tid att läka. Hennes fysik, bollhållande egenskaper och huvudspel har så klart gjort henne intressant för andra klubbar. På marknaden torde Karlernäs vara hetare av de två och skulle Jakobsson lämna PIF tror jag inte chanserna till VM-spel ökar. I PIF vet hon trots allt vad hon får.

 

En intressant situation är att Obos ger klubbarna 75 000 kronor för varje svensk/norsk VM-spelare. Samtidigt kommer FIFA fördela 78 miljoner till klubbarna som har spelare i VM. 

Det här kommer så klart att utnyttjas av spelarna med VM-chanser som sitter på utgående kontrakt. Helt plötsligt kan de ju i förhandlingar med sin tilltänkta klubb kräva säg 25 procent eller ännu mer av VM-ersättningen om de blir uttagna.

 

Tillbaka till läget i Piteå. Det finns fler spelare som behöver speltid. Linnea Selberg är med i U23-landslaget och som back är möjligheterna betydligt större för det än för en andramålvakt, om vi jämför med Moa Öhman.

Moa Similä, Linn Viklund och Johana Antti (stressfaktur foten borta åtta veckor), har alla skadefyllda säsonger bakom sig. Similä har missat flera månader. Linn Viklund har kommit tillbaka och fått hoppa in. Antti värvades inför säsongen trots bara en match i Elitettan ifjol och har nu en ny större skada. Klart är att alla skulle behöva mer speltid 2019 än 2018.

Samma sak gäller Elin Bragnum som bara gjorde drygt tio minuter under hela säsongen. Bragnum har goda möjligheter att komma tillbaka till samma form 2019 som 2017. Det gör att hon säkerligen trots den nästan obefintliga speltiden senaste säsongen är aktuell för andra lag. Linköpings tränare Olof Unegård har tidigare hyllat henne. Försöker de värva henne nu? Förr eller senare lär Bragnum vilja söka sig söderut igen.

Jo Blankenship är intressant. Hon var en sen chansning av Piteå sedan Josefin Johansson blivit gravid. Amerikanskan gjorde sin överlägset bästa match i avslutningen mot Växjö då hon hade en härlig touch, visade sin fina blick i det offensiva spelet och levererade många fina framspelningar. Även inhoppet mot Rosengård var bra, liksom det mot Göteborg. Hon har presterat som bäst i de stora matcherna och utvecklats under säsongen. Min tro har hela tiden varit att det skulle stanna vid en säsong för amerikanskan på grund av den ringa speltiden som utländsk förvärv, men den fina utvecklingen på slutet gör att jag vacklar något. Läget är helt enkelt mer öppet även om jag tror att PIF i slutändan kommer att välja en inhemsk spelare istället.

Selina Henriksson och Cecilia Edlund är två spelare jag är säker på att PIF vill behålla. Henriksson imponerade genom att direkt från Elitettan slå sig in i startelvan. Edlund satte sju bollar, varav många riktigt viktiga. Visst kan de ha annat intresse på sig, men knappast från Rosengård och på vilket sätt skulle de gynnas av att lämna PIF som dessutom ska spela CL?

 

Piteås finska jättetalang Wilma Koivisto kommer så klart att erbjudas ett A-lagskontrakt. Många klubbar är intresserade av henne men med tanke på att hon själv sagt att hon siktar på spel i Piteås A-lag 2019 så tippar jag att hon blir kvar.

 

PIF verkar däremot inte visa intresse för Cajsa Hedlund, Infjärden. Hon provtränar med Assi i veckan.

 

Lite om herrfotbollen också.

Lillpites tränare Björn Lindblom tar en time out från fotbollen den kommande säsongen.

Alterdalens tränartrio Johnny Landgren, Jens Hedström och Viktor Åström har beslutat sig för att sluta. Alter åkte ju ur division 4 södra i år.

Det sägs att PIF herr är nära att göra klart med en assisterande tränare. Ifjol var man intresserade av Joakim Vikström i Storfors, gäller det i år också?

Piteå har som jag tidigare skrev Filip Berglund, Simon Öhlund, Hampus Hedqvist, alla Storfors och Henrik Drugge, Alvik på provspel nu.

Alex Naylor fick lite speltid i slutet av säsongen och som jag skrivit tidigare tolkar jag det som att han nog inte blir kvar. 

De har vält alla etablerade sanningar

Piteå Piteå IF är svenska mästare.

När det otänkbara blir möjligt.

PIF:s prestation har så många dimensioner. Välter så många etablerade sanningar om ända.

Det är den största idrottsliga prestationen ett klubblag i vårt län har gjort.

Basketen och ishockeyn är mindre sporter med en större vinnarkultur i Norrbotten.

Här har det alltid varit flest som spelat fotboll, men jämfört med övriga landet har vi aldrig tagits på allvar.

Delvis för att vi inte har förtjänat det. Historien har mest innehållit misslyckanden. 

Men Piteå IF har alltid struntat i alla förväntningar på vad laget och norrbottnisk fotboll inte är.

De har utgått från vad den kan vara.

Med en bas av lokala och regionala spelare kryddat med sådana som övriga Sverige ratat eller inte sett och ett par spetsar har Piteå byggt upp en egen fotbollskultur och skicklighetsgrund från noll.

PIF är det bästa beviset på att noggrannhet, skicklighet och hängivenhet kan räcka till att bli bäst i Sverige.

Åren 2010-2015 vann klubben med högst utgifter alltid damallsvenskan.

Senaste tre åren har Linköping och Piteå brutit den trenden.

Guldet kommer ge PIF en ekonomisk kick. I våras var elitlicensen hotad. Nu kan föreningen klara ekonomin och bygga för framtiden.

Piteås spelare kommer vara eftertraktade. Då tänker jag mest på Nina Jakobsson och Julia Karlernäs. Mer om framtiden imorgon.

 

Fyra dagar före

Piteå Dagen efter.

Jag föredrar att se på det som fyra dagar före.

Piteå-Växjö på lördag kommer att bli en en enorm match av historiska mått.

Visst är det surt för PIF att inte kunna ta guld mot Rosengård, men faktum är att det bästa scenariot återstår för Piteå IF. Att kunna spela till sig ett guld på hemmaplan.

Oddsen för att vinna serien är visserligen sämre än tidigare, men ändå rätt höga.

Göteborg är i jättebra form och har en härlig offensiv. Dessutom är det hemmaplan mot ett Rosengård som har fyra riktigt bataljer i ligan och Champions League på två veckor. Det sliter mentalt och det tar fysiskt.

Faktum är att Rosengård var rejält slutkört i slutet av matchen mot PIF. Laget såg inte alls ut att vara i lika fysiskt trim som Piteå som högst sannolikt är seriens mest vältränade lag. Det har inte blivit många förlorade andra halvlekar under säsongen.

Kan Rosengård sätta press på Göteborgs svagaste del, försvaret och placera Anja Mittag i lägen så är chansen stor att guldet hamnar i Skåne. Annars har PIF en bra möjlighet.

Det gäller att skaka av sig alla den besvikelse som finns och inse att laget har något historiskt i egna händer. Kryss räcker ju faktiskt oavsett till Champions League och det vore en lika enorm som efterlängtad milstolpe för norrbottnisk fotboll.

Växjö har inget större att spela för och Piteå ska normalt vinna en sådan match, men det är så mycket på spel sista omgången att nerver kan ställa till det för alla lag i topp- och bottenstriden.

 

Piteås spelare Johanna Antti har en stressfraktur i vänster fot och blir borta åtta veckor. Antti har suttit på bänken men inte fått någon speltid.

 

Piteå IF:s herrar har bjudit in några spelare för provträningar. Saik-trion Hampus Hedqvist, Filip Berglund och Simon Ölund tränar med klubben i veckan. Samma gäller Henrik Drugge, Alvik.

Hedqvist lämnade ju PIF för ett par år sedan när han studerade i Umeå.

 

 

PIF en vinnare på sikt

Piteå Piteå-Boden 1-2.

Boden vann serien.

Piteå som tidigare bestämt kvar i division 2.

Det här scenariot med BBK såg jag inte komma i slutet av sommaren.

Boden låg länge femma, sexa i tabellen men vann till slut serien, medan PIF sjönk som en sten.

PIF vann bara en av sju matcher på hösten. Det är för svagt.

Boden torskade bara en enda av 26 i division 2. Det är urstarkt, även om det blev hela tio kryss.

Mest förvånande var Hudiiksvalls genomklappning med tre raka förluster och en tillsynes klar förstaplats ledde bara till kval.

BBK kommer att få en ytterst svår uppgift att klara sig kvar i ettan nästa år. Det kommer att krävas flera spetsförvärv för att det ens ska vara möjligt.

Skillnaden mellan divisioner är mycket stor.

Piteå behöver inte må så dåligt för att det inte blev kvalspel eller direktuppflyttning. Jag skrev inför den här säsongen att det viktigaste är att PIF utvecklar sina lokala spelare och verkligen tar klivet upp när tiden är rätt.

Hur många år det tar är mindre intressant. Basen måste bestå av tillräckligt bra lokala spelare den dagen division 1-biljetten fixas. Riktigt där är inte PIF.

Det finns en hel del killar som kommer att utvecklas positivt kommande åren. Vi får se om Boden hugger någon redan nu.

Johannes Lidström, Gustav Nord, Axel Uddström och Anton Lundmark har på sikt möjlighet att bli riktigt bra division 1-spelare. Gustav Rönnbäck-Wallin har mått bra av ett år i division 2 inför framtida division 1-spel.
Jeppe Maurtizson blir kvar ett år till och jag tror att PIF är på helt rätt spår inför framtiden. Utveckla lokala spelare, låt det ta tid. Med noggranhet och skicklighet kommer förutsättningarna att etablera sig i division 1 vara större. Vi vet ju att tidigare norrbottniska lag har fallit ur efter en eller ett par säsonger.

______________________________________________________________

Kopparbergs Göteborg krossade fyran Kristianstad med 5-1 borta i damallsvenskan.
Det betyder att K-Göteborg är med i guldstriden.
Bra, säger jag.
Om PIF förlorar mot Rosengård på måndag innebär det att Göteborg har allt att spela för i en sista omgång mot Rosengård. Då räcker det för Piteå att vinna sin match mot Växjö om Göteborg samtidigt tar poäng mot Rosengård.
Med andra ord. Jag tror att Göteborgs seger i dag ökade PIF:s guldchans.

Namn: Per Sandberg
Ålder: 34
Fotbollsbakgrund: Har spelat fotboll nästan hela livet. Har tvingats sluta på grund av skador.
Bästa fotbollsminne: Sverige-Paraguay på Olympiastadion i Berlin, 15/6 2006 samt Tyskland-Sverige på samma arena oktober 2012.
Uppdrag: Ska leverera nyheter, kommentarer och åsikter om lokal fotboll.
Mejl: per.sandberg@pt.se
Telefon: 0911-645 41, 070-2604123

Bloggar

Annons