Det är alltid lätt att ta till överord.
Att låta här och nu härska genom att svepa bort historiken och allt som varit.
Det nyare framstår ofta som bättre. Det sitter närmare i minnet och framförallt får tiden även de största prestationer en kylslagen oktoberdag att blekna.
Det här är en lätt fälla att hamna i när prestationer över tid ska jämföras.
Men om vi ser det rent krasst. Skalar bort allt som kan grumla våra omdömen. Har vi någon gång under 2000-talet sett en lika bra insats av en manlig fotbollsspelare med hemvist i Piteå kommun?
Nej. Det har vi inte såklart inte.
Det här var en fullständigt galen explosion som innehöll så mycket av klass på plan och på flera olika plan.
Längre tillbaka än det här årtusendet går jag inte. Det finns andra, äldre än mig, som har bättre koll.
Men av 2000-talets alla tusentals herrmatcher på alla nivåer i vår kommun törs jag lova att det här var DEN.
Den insatsen.
Den prestationen som är den främsta under det här seklet. De här 21 åren.
Låt oss först konstatera det självklara.
Piteå spelar i ettan. Det sorterar därmed bort i stort sett alla andra prestationer på lägre nivåer än så. Skillnaden i kvalité mellan ettan och division 2 är för stor för att insatser i den senare ska kunna konkurrera ordentligt.
Av de snart tre säsonger PIF gjort i ettan under 2000-talet har ingen insats vara lika dominerande eller satt sådana avtryck som den Pashang Abdulla stod för i matchen mot Umeå FC.
Victor Brännström hade en mängd toppmatcher där han både öste in mål och dominerade en hel plan. Men det var i division 2. Inte mot ett topplag i ettan. Det är skillnad det.
Kristoffer Thydell var majestätisk på mittfältet sitt första år i PIF-tröjan. Men i en enskild match var han aldrig så överlägsen eller så tongivande i det svåraste momentet i fotboll – att göra mål – som Abdulla i dag.
Pashang Abdulla visade ett brett register som skrek elitklass på flera punkter.
Det är bara att titta på målen:
Tajmingen och placeringen av nicken vid det första.
Tillslaget på liggande boll med rätt höjd över muren och rätt knorr mot stolpen vid frisparken till mål två.
Språngnicken till tredje målet.
Förmågan att skapa sig skottyta och lugnt hitta rätt nätmaska i krysset vid den fjärde fullträffen.
Han kunde ha gjort fem mål. Han kunde ha satt sex och ja, han kunde ta mig tusan, även ha gjort sju.
Nu blev det fyra mål. Alla utförda med teknisk kvalité av högsta ettanklass och med ett lugn och sinnesnärvaro som bara de allra bästa på den här nivån besitter.
Nu delar Pashang Abdulla förstaplatsen i skytteligan.
En enorm utveckling av en 27-åring som bara satt fem bollar på den här nivån före i år.
Det säger oss några saker.
Piteå IF har ett scoutingnätverk i landet som hittade det ingen annan gjorde.
Abdulla trivs fantastiskt bra i laget och staden.
Han har också ett driv av att utvecklas som ingen annan förening lyckats ta vara på som Piteå har gjort.
Passa på och njut. För det kommer att stå en mängd klubbar i kö när den här säsongen är färdigspelad.
Med ett rappare löpsteg hade han redan varit förlorad till en elitklubb.
Låt oss hoppas att han blir kvar.
För just i dag, just på den här nivån, är det en jäkla spelare som gör det ingen annan har gjort i herrfotbollen i vår kommun på mycket länge.