Jag har alltid varit fascinerad av de superhjältar som har infiltrerat vår populärkultur sedan länge tillbaka. Vare sig de kan klättra på väggar, bänkpressa ett hus eller springa snabbare än ett pistolskott så är alla unika och ses upp till av miljontals världen över. Tyvärr så finns dessa extraordinära förebilder endast i serietidningar och på film, men de går att kopiera till en viss grad. Det gäller bara att ha rätt inställning.

Sedan vi var barn har vi alltid fått höra att ”du är unik” och ”alla har vi något vi är extra bra på”, vilket är fullt sant. Det gäller bara att hitta just din specialitet och hur du kan använda den på bästa sätt. Hur litet det än må vara eller värdelöst det kanske verkar så är det någonting. Du kanske är ovanligt pricksäker med ett gummiband eller med lätthet kan sjunga med i introt till the Big Bang Theory. Ifall det är något du önskar du kunde så är det bara att börja öva, man blir inte superhjälte över en dag.

Det finns inga superhjältar utan ett par superskurkar. Det kommer inte alltid vara lätt att vara super, du kommer träffa på hinder och man får inte alltid något tillbaka för sina goda gärningar. Försök igen och gör det som en form av välgörenhet.

Drugan Rupaul säger ofta i sin TV-serie ”If you can’t love yourself, how in the hell you gonna love somebody else” vilket tyder på att man först måste vara säker och bekväm i sig själv innan man kan dela med sig av sin charm. Man ser ibland superhjältarna falla på mållinjen för att de inte litat på sig själva nog mycket men lyckas senare efter ett övertygande tal av en närstående. Du måste hjälpa dig själv innan du kan hjälpa andra.

Du behöver inte rädda världen för att vara en hjälte, allt som kan behövas är att trösta någon efter en dålig dag och du kan bli sedd som en hjälte, inte av hela världens befolkning men av just den personen som nu inte känner sig lika dålig.

Vi alla kan vara våra egna superhjältar på ett sätt eller ett annat, det gäller bara att hitta motivationen och någon att hjälpa.

Fanny Lindström