Jag har skrivit dagbok i princip hela mitt liv. Jag började när jag var sex år och kämpar fortfarande på. När jag var yngre skrev jag oftast om ganska meningslösa händelser därav är en del gamla böcker lite sega att läsa igenom. Då och då hittar jag dock guldkorn, såsom roliga funderingar jag hade som liten och en del underliga värderingar. Många av de resor, händelser och tankar jag haft finns dokumenterade i skrift och det är jag riktigt tacksam över.

Jag skrattar alltid då jag läser igenom böckerna. Till exempel 2010 skrev jag att jag gjorde årets homerun i brännboll på skolidrotten och alla tyckte det var ”jättecoolt”. Jag ägnade en halv sida åt att hylla dagen jag fick höjd veckopeng och en hel sida åt argument varför vi skulle flytta till Bangkok för att bloggaren Foki, min största förebild på den tiden, bodde där. Tänka sig vilka drömmar man kunde ha då man var mindre och jag trodde verkligen på mina till hundra procent.

Egna låttexter finns också nedskrivna vilket är väldigt intressant. Roligt att jag försökte och kul när jag nu ibland kan minnas melodierna jag tänkte till låtarna, men innehållet går att diskuteras.Tur för mig att sjunga covers var ett större intresse än att skriva eget, det verkade inte vara min starkaste sida. Hittade dock en omgjord version på ”Långsamt farväl” av Lisa Nilsson jag gjort som ändå blev helt okej.

Ibland kunde jag faktiskt vara lite seriös. 2011 skrev jag om min nervositet inför att börja en ny sport och hur dålig jag kände mig. Samma år skrev jag om när jag stod på scen för första gången och hur stolt jag var över mig själv. Jag skrev om mina känslor då killen jag gillade inte gillade mig tillbaka, och om mina vänner som alltid var osams.

Förstår ni grejen? Jag är tacksam att jag skrivit dagbok genom min barndom, både över de seriösa och de mer flummiga inläggen. Att kunna läsa tillbaka om allt som hänt är på något sätt lugnande, men framförallt roligt. Alla mina känslor jag haft när jag var liten finns dokumenterade. Jag minns saker jag aldrig skulle minnas om jag inte hade skrivit ned dem.

Mitt tips till er är alltså: skriv dagbok! För hand, på mobilen eller på datorn. Det är aldrig för sent att börja. Det är kul att läsa senare plus terapi i stunden. Det fina med att skriva till sig själv är nog att sanningen alltid kommer ut, och inte bara en del av den. I alla fall för mig. När jag skriver till mig själv kan jag skriva ut allt, jämfört med om jag pratar med en vän då jag helst vill behålla lite av tankarna för mig själv. Så skriv, skriv till er själva att läsa om några år. Ert framtida jag kommer att tacka er.