”Du skulle bara våga sexualisera min kropp. Mitt kött och blod är inte till för din njutning”. Hilda Lundberg, 20, är tydlig med sitt budskap på Instagram.

– Det handlar främst om att sätta ner foten och säga, det räcker nu, säger hon.

När Hilda började ta selfies för några år sedan handlade det egentligen bara om att ha bilder att publicera. På den tiden mådde hon dåligt över sitt utseende. Sedan hittade hon @riechellig på Instagram, en kroppsaktivist som använder den egna (ofta nakna) kroppen och mobilkameran som verktyg för att uppmuntra sig själv och andra att älska sina kroppar oavsett storlek.

Artikelbild

| STATEMENT. "Jag vill förmedla någon typ av självsäkerhet", säger Lovisa Arffman.

– Då öppnades en helt ny värld för mig. Jag började förstå att även om man inte har en smal kropp så kan man ändå älska den. Jag började ta selfies för att lära mig själv att tycka om min kropp. Nu gör jag det för att visa för mig själv att min kropp är fantastisk, samtidigt som jag vill visa andra att man inte behöver ha en normativt smal kropp för att vara snygg och tycka om den.

– Jag, tillsammans med många andra kvinnor, vill förändra de normerna och få fler att älska sin kropp trots att våra kroppstyper aldrig syns i reklam och dylikt. Att visa att vi existerar, och att vi är så jävla snygga.

Ordet ”selfie” utsågs till årets svenska nyord 2013 och finns sedan 2015 med i Svenska Akademins ordlista. En selfiestick kan man köpa på vilken teknikaffär som helst, och under hashtagen #selfie på Instagram finns över trehundratjugofem miljoner bilder. Enligt sociologen och författaren Ben Agger är selfies ”the male gaze gone viral”. Enligt Lovisa Arffman, 18, är det motsatsen.

– Jag vill förmedla någon typ av självsäkerhet. Det känns som en standard för unga tjejer att förmedla någon sorts oskyldighet. Jag vill istället visa styrka och självsäkerhet, säger hon.

Artikelbild

| KROPPSPOSITIV. "Jag började ta selfies för att lära mig själv att tycka om min kropp", säger Hilda Lundberg.

Det är stimmigt i Strömbackaskolans korridorer. Det är fredag och lunchtid, de flesta soffgrupperna – eller ”ormgroparna” som de kallas av eleverna själva – är upptagna. Lovisa Arffman har precis haft sin sista lektion för dagen. Hon kränger av sig den gula pälsjackan innan hon fortsätter:

– Det är så samhället lär en att man ska bete sig. Oskyldigt. Man ska nöja sig med den plats man har, inte bryta mönster eller säga emot. Jag står för hur viktigt det är att tjejer ska få ta plats. Så när jag tar en selfie vill jag visa att här står jag, jag tar plats och jag förtjänar att ta den platsen.

Artikelbild

| Lovisa Arffman tar selfier för att lära sig själv att känna trygghet i det egna utseendet.

Lovisa tar selfies dagligen. Oftast handlar det om ”oseriösa” sådana som hon skickar till kompisar på Snapchat. Hon uppskattar att det rör sig om två till tre gånger i veckan som hon tar mer genomtänkta selfies som når en större publik.

– Jag är övertygad om att selfies många gånger handlar om att söka bekräftelse, alla mår bra av att få komplimanger och selfies är ett lätt sätt få dem på. Men jag känner själv att jag inte behöver bekräftelsen för att känna mig nöjd. Om jag tycker min outfit är cool eller själv känner mig snygg så räcker det. Den egna bekräftelsen är det viktigaste.

Lovisa berättar att hon alltid har varit en som sticker ut. Att hennes kläder och utseende inte passat in i normen.

– Då måste man liksom lära sig att känna trygghet för att våga fortsätta vara den man är. Det har varit lite ’fake it til you make it’ och mina selfies har varit ett sätt att göra det på, att förmedla en självsäkerhet. Då exponerar man sig själv så mycket, och jag menar… lägger man ut en selfie är det ju ett tecken på att man tycker man ser bra ut.