Utanför gassar solen i stadiga tjugosex grader och för många är högsäsongen för läsning i full gång. Innanför stadsbibliotekets dörrar dämpas semestersorlet utifrån - till skillnad från många andra platser är det absolut tystnad som uppmanas här. Sofia Lundström har jobbat här sedan början av sommaren och under torsdagen fick hon dessutom veta att hon blivit antagen till höstens bibliotekarieutbildning i Umeå.

– Jag har alltid älskat bibliotek men när jag var yngre ville jag inte bli bibliotekarie. Jag tror det ändrades när jag blev mer politiskt insatt, jag tycker om att bibliotek inte finns till för att göra vinst utan för att vara tillgängligt för alla. Det handlar inte bara om böcker utan också saker som datorer och kopiatorer, och kostar det någonting alls så är det väldigt lite. Det är demokratiskt, jag önskar nästan att hela världen var ett bibliotek!

Kanske betyder det extra mycket för just Sofia eftersom hon själv spenderade stora delar av sin barndom bland raderna av bokhyllor. Då var det Hortlax bibliotek hon cyklade till, ibland flera gånger i veckan.

Artikelbild

| Sofia Lundström spenderade stora delar av barndomen på bibliotek. Nu är hon sommarbibliotekarie och blev precis antagen till utbildningen i höst.

– Då förstår man hur viktigt det kan vara.

Hon snittar ungefär en bok i veckan och för henne är det verklighetsflykten som lockar.

– Jag gillar att se in in någon annans perspektiv. Samtidigt som läsandet blir en tillflykt blir det också en chans att få fundera över livet och få nya insikter. Vissa citat fastnar man för och tänker ’men det är ju exakt så här jag känner’, det är lite som musik.

Vad det är som gör att hon fastnar från en bok kan vara allt från språket till idéerna som presenteras, men oftast är det karaktärerna.

– Det är ju helt individuellt vilken typ av karaktärer man fastnar för såklart. Personligen blir jag mest intresserad av de som är moraliskt grå, de man inte riktigt vet vart man har och som ibland är själviska. Men att de sedan möter någon som får dem att begå osjälviska handlingar.

Hon ger Game of Thrones som exempel.

– Där är ju alla karaktärer in it for themselves, det är ju lite det hela serien går ut på.

Som många andra växte Sofia Lundström upp med Harry Potter-böckerna, och ända sedan hon var liten har hon haft en förkärlek för fantasy, så länge det inte faller in i typiska klichéer.

– Ofta är det en manlig hjälte som krigar, hävdar sin heroiska identitet och är bra på att slåss. Men när fantasyn lyckas ta sig ur den mallen kan det bli riktigt bra. Genom den kan man bygga helt nya samhällen som samtidigt speglar samhället vi lever i.