En av mina bästa vänner är min äldre syster, född två år och nio månader före mig. Vi växte upp tillsammans, och allt finns dokumenterat i mina dussintals dagböcker.

Jag är delvis tacksam över att vara den yngre systern. Hon har fått ta flest jobbiga diskussioner i våra dar. Till exempel var hon den som argumenterade om att få skaffa Facebook då hon nådde den åldern. När jag sedan blev äldre behövde inte jag argumentera för detta - det var redan gjort. Jag drog den extremt sköna repliken ”men Elin fick ju?” och argumentationen var över. I bråk hade jag också fördel, så länge jag började grina fick hon skulden för allt (förlåt).

Jag och min syster har alltid varit tajta. Ett tag älskade vi varandra så mycket att vi insisterade på att flytta ihop och dela rum. Vi prydde väggarna med dussintals av de teckningar vi ritat och hade stora planer för det obebodda rummet. Dock höll det inte i längden och vi flyttade isär. Låter dramatiskt, och det var det också.

Det mindre roliga med att vara lillasyster var att jag inte argumenterade lika bra som henne. Hon kunde enkelt reta mig men jag hade inga comebacks. Jag kunde inte heller säga emot nog bra. Typ när hon envisades om att se engelska tv-program på Disney Channel även fast jag inte förstod vad de sa och jag kunde inte läsa nog fort för att hinna med undertexterna.

Vi sjöng också mycket med varandra. Det var skönt, för då spelade det ingen roll vem som var äldre eller yngre. Vi var in princip lika duktiga. Det kändes coolt att vara lika bra som min äldre syster och därför var det underbart att sjunga med henne. Då fick jag också bekräftelsen att hon ville umgås med mig. Annars var det alltid jag som följde efter henne som ett jobbigt tuggummi under skon, men när vi sjöng var det ömsesidigt.

Vi båda minns det sista bråket vi någonsin hade. Det var ett aggressivt bråk som slutade i blod (!), därefter vågade vi inte bråka mer och hittade en annan sorts respekt till varandra än vad vi tidigare haft. När hon sedan flyttade hemifrån tog jag över hennes rum, fick egen toalett och egen tv. Det var spännande och skönt till en början, men jag insåg ganska fort att det var väldigt långtråkigt.

Att tänka tillbaka på vår barndom är så himla roligt och jag har flitigt skrivit ner varenda detalj. Ingenting gör mig på ett sånt bra och lugnt humör som mina gamla dagböcker. Min syster som alltid kommer vara en förebild för mig utgör hälften av alla sidor jag skrivit.

Sanna Bengtsson