Till Kaleido börjar människorna strömma till. På vägen in mot scenen passerar de ett bord där innehållet ur en överlevnadslåda har strötts ut. Där ligger trangiakök, en vevradio, vattenrenande medel, ett förstahjälpen-kit, sopsäckar (för att använda i toaletten om vatten inte längre är ett alternativ), en fotogenlykta, påsar innehållande värmeelement att värma mat med, en vattendunk. Bland annat. Stig Sjölund från Civilförsvarsförbundet i Piteå berättar vad de olika sakerna är. Själv har jag aldrig sett vissa av dem förut.

­­– Har du aldrig vandrat i fjällen, eller behövt klara dig utan ström? frågar han. Jag svarar nej. Aldrig.

Stig berättar att tallskott fungerar utmärkt att äta om man gått vilse i skogen. Eller granskott. Jag berättar att vi fick göra te på granskott när vi var ute i skogen. Ungefär så långt sträckte sig mina överlevnadskunskaper, fram till onsdagen.

Artikelbild

| Enligt Herman Geijer fokuserar mycket av överlevnadslitteraturen på prylar. "Det är en ganska lätt form av överlevnad, att man köper nån sorts trygghet. Jag tror det har mycket att göra med att ämnet varit ganska manligt präglat, då är det mycket flashiga gadgets snarare än sociala aspekter som ges plats".

Bredvid överlevnadsbordet sitter Herman Geijer. Han är zombieöverlevnadsexpert och har föreläst i ämnet sedan tre år tillbaka. I vår har det varit med anledning av boken han släppte i december: Överlev katastrofen - tolv sätt att förbereda dig.

– Den handlar om hur vi kan förbereda oss för olika typer av katastrofer, och framför allt så vill jag inrikta mig på de sociala och psykologiska aspekterna mer än på olika överlevnadsteknniker och prylar. Såna böcker finns det många av, men inte så många handlar om hur vårt mindset ska vara, och vilka egenskaper som gör att vissa klarar katastrofer bättre än andra.

När Herman Geijer var i 25-årsåldern kollade han och en kompis på zombieklassikern Dawn of the dead, och började diskutera hur de själva skulle göra för att överleva en zombieapokalyps. Då föddes idén om att starta en studiecirkel i ämnet.

– Jag tänkte att det skulle komma några nördar och en hårdrockare, men det var nästan 200 som anmälde sig. Jag blev tvungen att läsa på en massa. Jag gick på utbildningar i överlevnad, läste forskningsrapporter och gjorde mycket intervjuer, säger han.

Just zombierna har för honom funntis med länge, på ett populärkulturellt plan. Han är hådrockare, och kopplingen mellan rocken och skräcken är påtaglig.

– Monster kan representera väldigt mycket. De är tomma, och då finns det utrymme att fylla dem med innehåll. Det omättliga begäret efter mäniskokött blir en metafor för våra konsumtionsmönster. Vi människor nöjer oss inte. Man köper inte en iPhone4 och är jättenöjd med det, det finns alltid någonting mer vi vill ha.

Historiskt går det att se hur zombierna i populärkulturen förändrats över tid. Enligt Herman speglar de ständigt de rädslor som finns i samhället.

– Efter milleniskefitet och 9/11 blev zombierna annorlunda. De blev snabbare, med mer action och en snabbare smittsamhet. Nu på senare går kan man se hur de blir mer och mer medvetna och börjar tänka själva. Jag tycker det är jätteintressant, men det är svårt att säga vad det beror på nu när vi är mitt i det. Vad man däremot kan säga är att bra skräck hänger ihop med verklig oro.

I sina föreläsningar använder Herman zombieapokalypsen som en metafor för att utbilda människor om katastrofbeteenden, och en ingång till att prata om allvarliga och ibland ganska jobbiga frågor.

– Om jag skulle stå och bara prata om krisberedskap tror jag inte det skulle komma så många på mina föreläsningar. Men nu lägger jag till något populärkulturellt och någonting som är ganska inne, postapokalypsen och zombien är populärt just nu och då blir det ett sätt att locka människor till att prata och fantisera: vad skulle jag ha gjort i en sån situation?

Varför tror du det är så inne just nu?

– De här ämnena går upp och ned i popularitet hela tiden. Foskare menar att det är i samband med när samhället känner oro inför framtiden som postapokalyptiska skildringar får ett uppsving. Nu känner vi en ganska diffus oro inför framtiden, kring vad som ska hända med klimat, pandemier, ekonomisk utveckling, ökad rasism eller, om man tillhör den gruppen människor, ökad invandring. Det finns en rädlsa för att någonting håller på att krackelera. Då behöver vi ett sätt att hantera det och postapokalypsen blir ett sätt att göra det på.