I Instagrams upptäck-funktion haglar de komplicerade yogaposerna, frukostarna på till synes slarvigt utbredda linnedukar, monsterorna och tandblekningarna täta. Ansiktena är skulpterade till perfektion. Till hösten slås portarna upp för Sveriges första gymnasiala influencerutbildning på Thoren Innovation School.

I februari föreläste Isabella ”Blondinbella” Löwengrip i Luleå om att vara influencer och samtidigt ha startat en koncern som omsätter tiotals miljoner kronor. Hon menade bland annat att influencer-yrket ses ned på, inte tas på allvar. ”Om man tror att det är en person som går runt och fotar sina ben vid en strand och äter acaii bowls så har man fel”, sade hon. Där går nog mina och Löwengrips meningar isär eftersom det ju är exakt vad de gör.

På sina håll har det debatterats friskt över influencer-yrket i vår. Hur ser rättspraxis ut i sponsringsavtal och annonssamarbeten? Utövar de journalistik? (nej). Kan man ens kalla det för ett riktigt yrke? Nej.

För att bli influencer behöver du leva ett liv som andra inte lever. I sammanhanget blir ett Instagramkonto en verklighetsflykt i dubbel bemärkelse – ett sätt för följarna att ta del av ett liv de önskade att de hade, och ett sätt för avsändaren att ge en bild av det liv hen önskar leva. Det är förståeligt såklart. Vill jag se en hög med smutstvätt kan jag titta i min egen tvättkorg, vill jag se bilder på manikyrerade naglar och pressfrukostar behöver jag söka mig någon annanstans eftersom en arbetarklasstillhörighet sällan tillåter sådant på andra håll än i sociala medier.

För att leva ett liv som andra inte lever krävs ofta kapital. Kulturellt som ekonomiskt. Det är liksom ingen slump att Ingrosso och gänget kan leva på adlink-klick och att fotografera hummus, när de inte sällan har en rik kulturfamilj eller kändisföräldrar i ryggen. Det förefaller skrattretande att sedan se bloggare som Sandra Beijer beskriva stressen och pressen i att behöva bokföra. Skriva två blogginlägg om dagen. Uppdatera sina Spotify-listor. Japp.

Jag menar inte att förminska dessa kvinnors övriga skapande. Och det går såklart inte att frångå att influencer marketing är en växande yrkesgren. Men med risk att låta uråldrig har jag svårt att se det motiverat att utbilda vandrande reklampelare och uppmuntra en bransch skild från verkligheten av en överklassmur när offentlig sektor skriker efter arbetskraft. Inte minst med tanke på att examensbeviset nästan kräver en bifogad stamtavla i guldram för att göra mödan värd.

Linnea Lundström