Har du någon gång träffat en person, som du inte vet om du ska hälsa på eller inte? Kanske vet du vem personen är, men är inte helt säker på att den andra känner igen dig.

.

Jag är med om detta titt som tätt och det är lika pinsamt varje gång. Det är svårt att veta vilken relation det är mellan mig och den där personen jag träffade en gång för tre år sedan eller den personen som väntar på bussen samtidigt som jag, som jag ser varje dag men som jag egentligen inte känner.

Ska jag hälsa på personen eller ska jag undvika ögonkontakt och låtsas som att jag aldrig sett människan förut? Oftast brukar det sluta med att jag väntar tills den andra personen säger hej först och om hen inte gör det, ler vi båda lite obekvämt.

.

Häromdagen mötte jag en vagt bekant på mataffären. Innan jag hann överanalysera om jag skulle hälsa på personen eller inte, hann personen glatt hälsa på mig. Jag log och hälsade tillbaka och fortsatte min handling, fortfarande leendes.

.

Vi människor är bra på att härma varandra. När vi möter en människa får vi samma utryck som den vi möter. En känsla överförs till den andra på bara några millisekunder. Tänk då hur snabbt det skulle gå att få hela Piteå att le!

Personen i mataffären fick mig att le, känna mig uppmärksammad och glad, bara genom något så enkelt som att le och hälsa på mig.

.

Hur ofta gör jag något som gör andra personer glada? Ler jag åt busschauffören när jag stiger på bussen, hälsar jag på kassörskan när jag lägger upp mina varor på disken och tackar jag bilföraren som väntar på mig när jag går över övergångsstället?

.

Det tar inte mycket energi att vrida på mungiporna eller att hälsa på någon, men ändå så står vi där och funderar på vad vi ska säga när vi möter någon.

Ska jag hälsa eller inte? Kommer personen tycka att jag är värsta ”creepet” om jag hälsar? Ska jag hälsa först, eller ska jag vänta tills den andra personen hälsar?

Varför ställer vi dessa frågor egentligen? Jag skulle vilja påstå att det tar längre tid att fundera på det, än att faktiskt säga hej.

.

Jag har aldrig blivit annat en glad om någon hälsar på mig eller ler mot mig och jag tycker det borde vara en självklarhet för alla att hälsa på varandra. När du träffar någon som du inte vet om du ska hälsa på eller inte, kan du se det som ett perfekt tillfälle att förgylla någons dag och göra personen glad. För på riktigt, vem blir inte glad av ett leende?