Det kompakta höstmörkret kommer allt närmare. Det är nu när höststormarna inom kort börjar tjuta runt knutarna agnarna skiljs från vetet i de svenska fotbollsserierna. Piteås representationslag har bäddat fint för sig inför avgörandet.

I skärgården som omger Piteå var det kav lugnt fredag eftermiddag. Fjärdarna mellan Renön och båtklubbens Stora Svinöra låg spegelblanka likt ett nybonat golv när PT-krönikören Ove Lundmarks träskuta ”Doggen” plötsligt uppenbarade sig med rödvit-randigt segel. Vet inte om alla ”piffare” ska ta det som ett tecken, men ett vet jag. Det är pannben av den typ Ove Lundmark hade när han krigade på PIF:s centrala mittfält i mitten av 80-talet som behövs i de rödvita representationslagen framöver.

Såväl PIF-dam som PIF-herr har ganska tilltalande program att tackla inför de återstående matcherna. Nu handlar det om ett mentalt spel rakt igenom.

De talangfulla Piteåherrarna verkar ha klarat av att vifta bort det faktum att stjärnan Samuel Naiwo flyttade till Sandviken mitt under brinnande säsong. Klarar sig Piteå förbi närmaste hindren, tabellettan Hudiksvall och IFK Luleå, ser det riktigt bra ut inför spurten. Den stora frågan är dock om klubben är redo för division ett-spel igen. Steget mellan division två och ett är förmodligen det högsta trappsteget inom svensk herrfotboll. Skellefteå, som besegrade Piteå med stora siffror i genrepet i våras, har haft stora problem igen under sin division ett-sejour.

PIF-damerna lirar på en helt annan nivå. De har seglat i toppen av allsvenskan under hela säsongen och matchen mot Hammarby kommer att visa om truppen uppträder med laddade batterier igen.

Stjärnan Faith Ikidis säsong hackade igång med en armbrott. Ikidi har sin vana trogen varit bra i många matcher även det här året, men också svajat på ett vis man inte är van att se henne i en handfull andra. Att det inte var en hundraprocentigt fräsch Ikidi som spelade seriefinal mot Göteborg var uppenbart. Sedan utbytt i förlustmatchen mot Vittsjö och bara ”sådär” mot Kristianstad. Piteå är bra nog för att arbeta ned Hammarby med motivationströskel som vapen med eller utan Ikidi. Vågar man spela poker vilas Ikidi den matchen i hopp om att hon kommer tillbaka i full form till hemmamatcherna mot Eskilstuna och Linköping. Där lär såväl hon som hemmastödet runt LF Arena behövas.

Just det där med pannben och framkallandet av motivation avgör PIF-ödena. Tänk om någon i herrarnas omklädningsrum någon gång i januari-februari sagt att ”i september spelar vi först en seriefinal mot Hudiksvall hemma och i matchen efter ett derby mot IFK Luleå”. Vilken känsla!

Och i damernas - efter exempelvis 3-3 mot Hammarby och 1-1 med baklängesmål i sista sekunden mot Djurgården i Svenska Cupen i Arcus – i februari/mars sagt ”vi är med i guldstriden sju omgångar från slutet”.

Nu är PIF-gängen där. Och springer ut som favoriter i sina respektive matcher med hissade rödvita segel.