Euforismen runt Sveriges skrällbetoande VM-biljett har knappt hunnit lägga sig innan röster hörs lite här och där undrandes vad blågult har i ett mästerskap att göra.

Allt, precis allt blir mitt självklara svar. Ett lag som blott förlorat två av de sju senaste matcherna mot tungviktare som Frankrike, Holland, Italien och Portugal kan givetvis skrälla mot alla. Det finns närapå inga blåbärsgäng i ett VM längre. Sverige, exempelvis, är en mardrömsmotståndare för de flesta. Den som tror att blågult är golvat i ett gruppspel behöver bara dra sig till minnes hur snacket gick inför dödens grupp 2002. Ni minns den med jättefavoriterna Argentina, afrikanska mästarna Nigeria, England och Sverige. De två sistnämnda tog sig helt otippat vidare från den gruppen.

Några av de som såg Piteå dam krossa Djurgården i Stockholms Stadion, söndag eftermiddag fortsatte till häxkitteln San Siro i Italien. Drygt 400 vittnen på Stadion är närmare 200 gånger färre än numerären i Milano. Rankingtalen på den internationella scenen mellan damspelarna på Stadion och de på San Siro är nog ändå ungefär densamma. Och det är där Piteå IF:s damlag befinner sig för dagen. Piteå IF från kalla Norrbotten är nämligen bra nog att gå hela vägen fram till guldet kommande säsong. Nej, jag yrar inte. Det är absolut en realistisk tanke.

För att PIF ska orka ta nästa steg krävs bara en gnutta mer stöd från ortens näringsliv. Spetsen längst fram måste vässas vilket givetvis kostar pengar. Jag skrev bara för att det är just "bara" ordet bara i jämförelse med vad andra orter lastar in på sina lag i högsta serierna i de största bollsporterna. Piteå har tränaren, sportchefen, organisationen, målvakterna, defensiven, mittfältarna, spelideérna och allt annat som krävs för guld. Men än en gång...spetsen längst fram måste vässas.

Piteå mönstrade mestadels Madelen Janogy (7 mål), Nina Jakobsson (5), Hanna Pettersson (4) och Felicia Karlsson (4) som frontrunners bronssäsongen 2017. Janogy öppnade vekt och blekt men utvecklades hela vägen och var tveklöst en av ligans främsta i slutet av säsongen. Rutinerade Hanna P spelade fram till två och satte det tredje när PIF vann mot mästarna Linköping borta. En ovärderlig karaktärsspelare som nu lägger skorna på hyllan. Nina J har massor i sig men trivs lika bra på höger mittfältskant. Flyktande Felicia K äger ett härligt steg och en enorm arbetskapacitet, men målskyttet har totalt sett sviktat. Sammanlagt tjugo mål av kvartetten är inte kattskit direkt, men vem eller vilka Piteå ersätter Hanna P och Felicia med blir direkt avgörande för en eventuell guldstrid kommande säsong. Madelen Janogy och Cecilia Edlund blir ett ultraspännande anfallspar nästa säsong. En tillbakavändande Pauline Hammarlund eller någon av ungefär samma kaliber som tredjelänk, om nu Stellan Carlsson väljer att fortsätta med 3-4-3-systemet, är vad Piteå drömmer om. En dröm som kan sätta guldkant på säsongen 2018...