Jag funderar över vilka appar jag ska ladda ner i beredskap. Att allianspartierna fortfarande inte kan utesluta samarbete med SD får mig att budgetera även för de dyrare, mer eskapistiska spelen.

”Vi är för jämställdhet” säger en kvinna i pärlörhängen som står i SD:s tält på torget jag korsar på vägen hem. Jag frågar henne hur de tänker jobba för den, med vilka reformer jämställdheten ska uppnås.

Svaret är svepande, några ord om att männen själva måste lösa problemen och att kvotering inte är bra. Självklart kan inte en enskild valarbetare klä skott för ett valmanifest, men partiet är svaret skyldig. Partiledaren Jimmie Åkesson pratar om kvinnors särskilda essens, men lyckas inte reda ut vad den innebär. Vissa formuleringar bland partiets vallöften är tydligare.

Kvoteringen av föräldraledigheten ska bort. Partiet diskuterar återinförandet av sambeskattning, som innebär att gifta par beskattas som en enhet (i Sverige infördes särbeskattning i början av 1970-talet).

Bakom förslagen gömmer sig raserandet av decennier av kvinnokamp. Sambeskattningen skapar incitament för den som tjänar minst att stanna hemma istället för att gå till jobbet. Kvinnan oftast tjänar minst.

Det krävs därför ingen doktorsexamen i ekonomi för att förstå vad effekten av sambeskattning blir, särskilt för den kvinna som tagit ut hela föräldraledigheten. Så skapas en ordning där kvinnan kliver tillbaka eftersom det är lönsamt.

Partiet försöker gå från att vara ett enfrågeparti som uteslutande pratar migration, till ett parti med trovärdighet på andra områden. Genom att fokusera på ”mjuka” frågor ska de kvinnliga väljare som lyst med sin frånvaro lockas.

Att SD utger sig för att vara de enda som erbjuder en realistisk beskrivning av hur verkligheten ser ut är ingenting nytt. Men en ny rapport från Arena uppmärksammar att partiets antifeministiska linje hamnat i skymundan. I uttolkande av vad ”folket egentligen vill ha” ryms reformförslag som undergräver kvinnans ekonomiska oberoende.

I den beskrivning av verkligheten som partiet saluför finns inga strukturer som leder till att kvinnor får sämre lön. Kvinnor och män väljer olika, eftersom de är olika. Jämställdhet ska däremot uppnås. De reformförslag som presenterats lämnar frågetecken.

Sverige är inte ett av världens mest jämställda länder av någon naturlig ordning. De reformer som förbättrat kvinnors liv har varit dyrköpta och om SD ges möjlighet att driva igenom sin politik riskeras dem.

Hittills har kvinnor inte röstat på SD i lika stor utsträckning som män. Enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning är det dock fler kvinnor än tidigare som överväger att göra det. Kvinnorna kommer avgöra valet, sägs det. Nu är det en dryg vecka kvar.

Mycket står på spel. Jag hoppas att jag slipper ladda ner Tetris-appen på valnatten.