Ledarkrönika En sådan vecka då det är svårt att välja vilket ämne jag vill ta mig an. Så jag tar lite av varje.

I lördags hörde jag för mig ett nytt ord. Det var på en minneshögtid för Förintelsens offer den 27 januari som hölls på stadsbiblioteket i Göteborg. Bland annat talade Josef Frischer, psykolog och barn till överlevande. Han berättade om sina föräldrar som aldrig talade om sina fasansfulla upplevelser. En återfödelse skulle ske i Sverige, ett nytt liv skapas. I vuxen ålder förstod Josef Frischer att något fattades honom och att han uppfostrats till överlevare i tysthet.

Han övertalade sina åldrade föräldrar att åka till Polen och Auschwitz där båda överlevt av ren tur. Resan blev läkande för dem alla. Josef kunde bli en levare, istället för en överlevare.

Levare. Ett fint ord. Den som bara har näsan ovanför vattenytan överlever – men kanske inte kan leva livet fullt ut.

Nästa ämne är jämställdhet. Den 12 januari invigdes Jämställdhetsmyndigheten. Den ligger i Angered, ett av Göteborgs så kallade utsatta områden. Flera talare betonade signalvärdet av att myndigheten placerats just där. Stigmat över stadsdelen skulle kunna minska. Kanske är det så. Men jag blir alltid lite skeptisk när något sägs om och om igen, särskilt av maktens företrädare. Signalvärde är ett modeord. Konsumentverket ligger i Karlstad men hur många känner till det?

På sistone har det pågått en debatt om att införa ett tredje juridiskt kön, något en riksdagsmajoritet är för. Där kan en mängd människor som inte identifierar sig som kvinna eller man – icke-binära personer – innefattas. Transpersoner exempelvis, där den upplevda könsidentiteten kan vara flytande, och intersexpersoner som föds med en blandning av anatomiska könsbestämmande faktorer, bland annat hormoner och kromosomer.

Bakom förslaget ligger en drygt 900 sidor statlig utredning, Transpersoner i Sverige, Förslag för stärkt ställning och bättre levnadsvillkor, ledd av Ulrica Westerlund, tidigare ordförande för RFSL, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter.

Författaren och kulturjournalisten Kajsa Ekis Ekman befarade i Aftonbladet 17 januari att ordet kvinna skulle tappas bort, att ett tredje kön skulle osynliggöra kvinnor.

Jag ser ingen risk för det. I själva verket är icke-binära personer osynliggjorda, ofta förlöjligade och utsatta för hatbrott. De har i regel usla livsvillkor i jämförelse med kvinnor och män. Ekis Ekman oroades också över vad som skulle hända med den könsuppdelade statistiken som visar könsbaserade orättvisor och mäns våld mot kvinnor.

Jag förstår inte den oron. Kvinna/man skulle inte tas bort utan kompletteras med ett tredje kön och tydliggöra orättvisor och våld också när det gäller icke-binära personer. Varför ska icke-binära förvägras jämställdhet? Statistiken skulle bli mer finkalibrig som underlag för politiska beslut.

Begreppet jämställdhet skulle dock behöva omdefinieras. I nuläget bygger det på endast två kön vilka alltid förhåller sig till varandra, i privatlivet och i offentligheten.

Det är något att bita i för politiken och Jämställdhetsmyndigheten.