Varning för skolsegregation

Ledare Skolkommissionen som jobbat sedan den 1 april 2015 har nu lämnat sitt slutbetänkande. Skolan tillhör de samhällsområden som utretts på längden och tvären och som ständigt ställs under debatt.

Skolan engagerar och ska så göra.

Klart finns brister i den svenska skolan. Den beror bland annat på att klasserna blivit större, att stökiga elever inte längre får det stöd de borde få och att allt fler skolor segregeras. Problemen i dagens skola är väl synliga.

Skolkommissionens utredning kan förhoppningsvis lägga grunden till en debatt om skolans framtid och ge vägledning till framtida bra beslut.

I dagarna har även OECD släppt ytterligare en del i Pisarapporten.

Denna gång vad gäller elevers välbefinnande. Av den framgår att var femte svensk 15-åring känner utanför skolan. En stor grupp elever säger sig också vara utsatta för mobbning. Det finns alltså att göra.

Marginaliseringen ger vissa utsatta bostadsområden sämre möjligheter än andra, vilket smittar av sig på skolan och därmed på elevers möjligheter att hänga med i undervisningen.

Mycket tyder även på att segregationen växt i samma takt som friskolorna blivit flera. Ett tecken på detta är att andelen barn med utländsk bakgrund har minskat i de populära friskolorna medan antalet svenska barn har minskat kommunalt drivna skolor i invandrartäta områden.

Tillkortakommandena har gjort att vi fått en orättvis och ojämlik skola. Barn som haft oturen att bo i fel kommun har fått sämre förutsättningar medan andra med bättre resurser klarat sig bra.

Där skolan prioriterats fungerar den också väl, där skolan fått stå tillbaka finns problemen. Men det är inte alltid pengar det handlar om. För en effektiv och välordnad skola krävs också en fungerande arbetsorganisation. På detta område skiljer det sig också påfallande stort mellan landets kommuner.

Det som nu sker är att en stor del av en årskull i 14-15-årsåldern ställs vid sidan av samhället på grund av att de inte klarar sin skolgång.

De flesta av oss, oavsett politisk färg, är överens om att det finns brister i den svenska skolan. Den beror bland annat på att klasserna blivit större, att stökiga elever inte längre får det stöd de behöver, att skolor segregerats på samma sätt som vårt boende.

En elevs hembakgrund ska inte avgöra skolresultatet, eller som kommissionen skriver: ”Skolsegregation utifrån socioekonomisk och etnisk bakgrund riskerar att leda till kvalitetsskillnader mellan skolor och till ökande spänningar i samhället och måste motverkas”.

I debatten talas inte sällan friskolans lov, där friskolepengar tar resurser från de kommunala skolorna och om återupprättandet av den gamla betygs-och diciplinskolan, men något som inte fungerade på 1950- talet lär inte fungera bättre långt in på 2000-talet. Däremot sägs det mindre om en skola som ska vara lika för alla oavsett om det är en kommunal skola eller en friskola.

Alltför många av landets skolor har för stora klasserna och för få lärare med behörighet.

Bristen på resurser drabbar framförallt de redan svaga eleverna. För att nå en likvärdig skola krävs därför omtänk och nytänk.

 
 
  • Mest lästa artiklarna